Detta skriver vi för att vår glädje skall bli fullkomlig.

Första Johannesbrevet kapitel 1

Vi har möjligheter att skicka hälsningar i text, ljud och videoformat. Vi kan klicka hem en present som inte behöver vidröra våra egna händer innan den når mottagarens. Vi kan gilla bild efter bild och skicka kärlek i symbolform utan att behöva se en endaste själ i ögonen. Vi kan själv ta bild på allt det där fantastiska som vi upplever; en solnedgång, en fika på stan eller outfiten som får oss att känna oss så där extra härliga. Allt för att få ta del av andra människors gillande och uppskattning. Delad glädje är dubbel glädje, eller? 

I boken “Fyratusen veckor: tidshantering för ett ändligt liv” belyser Oliver Burkeman att dagens teknologi marknadsförts med argument att den kommer hjälpa oss att känna oss lyckligare och få mer kontakt med varandra. Som de socialt törstande varelserna vi är låter detta förträffligt. Andra tekniska framsteg har utlovats och skänkt oss mer tid. Tänk dig själv bara hur mycket tid du sparar på att inte behöva handtvätta alla dina textilier eller hämta vatten från närmaste drickbara källa varje dag. Samtidigt påpekar Burkeman att vi verkar mer stressade och mer ensamma än någonsin tidigare. Utmattningssyndrom, depression samt psykisk ohälsa som ett växande problem bland barn och unga är några exempel som Burkman får mig att tänka på. 

Så vi kan spara tid, och vi kan dela med hela världen vad vi gör just nu. Vi kan, men betyder det att vi ska? (Och nej, jag tänker inte börja argumentera för att vi ska återuppta handtvättandet igen).  

Jag kan känna mig ensam. Funderar ibland på om jag har en något större törst än de flesta andra i min omgivning. Men ensamheten visar inte sitt ledsna ansikte enbart när jag sitter själv i soffan på kvällen. Den kan också vara med mig i ett stimmigt rum med röster som studsar mot väggarna. Andra människor är inte en garant för att jag ska känna mig “där”, det vill säga närvarande, trygg och uppskattad. 

Något skamset får jag erkänna att jag har skrivit till flera av mina vänner och bekanta i stunder av ensamhet. Skickat någon enligt mig rolig bild eller citat. För att påminna om att jag finns. Att jag skulle vilja vara med. Jag har även försökt att dela med mig om de framgångar jag har nått för att locka fram den glädje som enbart sparsamt visat sig hos mig. Förhoppningen har varit att vännernas hurra-rop i textform och gula gubbar med konfetti ska öka den glädje och stolthet som jag förstår att jag borde känna för min egen skull. Delad glädje är inte dubbel glädje, tyvärr. 

Eller är det så att det handlar just om hur vi delar livet med varandra? Som Burkman är inne på i sin bok så har dagens teknologi möjliggjort fantastiska saker för oss som lever i denna tid. Men å andra sidan så verkar de också ha satt upp hinder för oss. Hinder för att i sann mening kunna dela liv med varandra. När vi kan ha kontakt med alla hemifrån soffan, varför ska vi då ägna en kväll till att ha kontakt med enbart en endaste vän? Om vi lägger all kraft på att meddela hela världen att vi är så oerhört lyckliga i detta nu så kanske vi går miste om stunden då lyckan faktiskt är här? För när det inte längre handlar om stunden, om det som sker i oss och hur det glimmar till. Utan istället handlar om att få in rätt ljus, kanske välja ett filter och så bestämma sig för vart och vilka som ska få ta del av allt detta fantastiska. Ja, det är då det tappas bort. Inte bara lyckan utan vår tid. Våra liv. 

Livet är ändligt. Vad som händer sen vet vi inte. Det är inte ett så stort problem tycker jag, det stora problemet är att vi knappt är närvarande nog att veta vad som händer i våra liv här och nu. Ärligt talat, kan vi inte bara säga som det är? Vi kommer att dö en dag. Du. Jag. Vi kommer att dö. Vill vi verkligen se tillbaka på livet som en enda rad av tidpunkter där vi var fokuserade på att förmedla hur lyckliga vi var istället för att faktiskt känna oss lyckliga? Även om den lyckan var lite så där halvdan? En 5 av 10 autentisk, helt anonym lycka är väl ändå mer värdefull än en illusorisk 10 av 10-lycka som producerats fram för hela världen att se (och för företag att tjäna pengar på)?