Till innehåll på sidan

Martina tror, tvivlar och söker

Jag skriver från en plats mitt i livet; med tro, tvivel och sökande som utgångspunkt. Förhoppningen jag bär på är att mina texter kan bidra till fördjupning och reflektion. För mig själv men kanske också för någon annan som rör sig på skalan mellan tro och tvivel under denna resa som kallas livet.

  • En helig väg.
    Martina Rudeklint

    En helig väg.

    Det har gått fort, det har gått fel, det har varit fantastiskt, det har varit ensamt och det har varit tryggt.


  • Nöja sig? Det låter lite misstänksamt.
    Martina Rudeklint

    Nöja sig? Det låter lite misstänksamt.

    Ska jag bara helt upp och ner, utan undantag eller friskrivningsklausuler, bara nöja mig med det jag har och det liv som jag lever?


  • Planering var allt.
    Martina Rudeklint

    Planering var allt.

    Men, det är inte bara jag som lever i högt-tempo-alltid-online-flera-bollar-i-luften-samtidigt samhället. Så för att se till att få ihop arbete, studier, träning, familjeliv och vänskapsrelationer och någon dans här och där så har jag planerat, och planerat.


  • En oklart viktig tisdagkväll, hemma hos en sökare.
    Martina Rudeklint

    En oklart viktig tisdagkväll, hemma hos en sökare.

    Men kan jag få tro på något ändå? Går det bra i vårt vackra, rena, tillrättalagda, hög konsumtions, ytliga, ensamma, prestationsbaserade, sekulariserade samhälle? Får jag inte veta hur tusan allt ska förklaras och samtidigt ges tillåtelse att tro? Kan jag få tro på mening? På godhet? På kärlek? På en Gud som är allt och…


  • Om att inte vara duktig. Och pepparkakor i november.
    Martina Rudeklint

    Om att inte vara duktig. Och pepparkakor i november.

    Att jag har kapacitet till mycket, precis som du, det tvivlar jag inte på. Men jag hyllar inte längre min kapacitet som jag gjorde för några år sedan. Jag slår mig inte för bröstet för att jag klarar mig med få timmars sömn och knapp näringstillförsel till kropp och själ. Jag hör min tidigare kurators…


  • Tack gode Gud för fredag.
    Martina Rudeklint

    Tack gode Gud för fredag.

    Tack gode Gud för fredag För att veckan är över För att helgen är här


  • Om att åka buss. I kyrkan.
    Martina Rudeklint

    Om att åka buss. I kyrkan.

    Den här kvällen kände jag mig otrygg för att jag inte var bland kyrkfolk. Jag kände mig som den lilla tjejen som sitter själv långt fram i bussen och hör hur alla de coola ungdomarna sitter tillsammans längst bak. Inga mössor har de heller fastän den är minusgrader ute, och så sitter de utan bälten.…


  • Hjärtesamtal i sällskap av ändstjärtar, Moder Teresa och den första snön.
    Martina Rudeklint

    Hjärtesamtal i sällskap av ändstjärtar, Moder Teresa och den första snön.

    Kanske vår värld just i denna stund var varandra och platsen och stunden vi tillbringade tillsammans. Ja, och änderna också så klart, men de skötte sitt medan vi skötte vårt. Det var fred i vår värld. Moder Teresa kanske var någonting på spåren. 


  • Om bäddandet av sängar.
    Martina Rudeklint

    Om bäddandet av sängar.

    Man kan ju inte förstöra andra människors madrasser med läckande kissblöjor. Jo, det kan man. Och på något märkligt vis överlever man skammen.


  • Det har varit en tjatig vecka, men hur det än är vill jag glädjas.
    Martina Rudeklint

    Det har varit en tjatig vecka, men hur det än är vill jag glädjas.

    Efter att jag tackat för att hon gett av sin tid, stängt dörren bakom mig och klivit ut på trottoaren tänkte jag på hur snabbt ett liv egentligen kan passera. Kommer jag plötsligt att finna mig i ett liv med vårdpersonal, inomhusrullator och nästintill ett tandlöst leende när jag tittar mig själv i spegeln?