-
Om bäddandet av sängar.
Man kan ju inte förstöra andra människors madrasser med läckande kissblöjor. Jo, det kan man. Och på något märkligt vis överlever man skammen.
-
Det har varit en tjatig vecka, men hur det än är vill jag glädjas.
Efter att jag tackat för att hon gett av sin tid, stängt dörren bakom mig och klivit ut på trottoaren tänkte jag på hur snabbt ett liv egentligen kan passera. Kommer jag plötsligt att finna mig i ett liv med vårdpersonal, inomhusrullator och nästintill ett tandlöst leende när jag tittar mig själv i spegeln?
-
Mitt TeoTalk
Det viktiga är nog att jag inte tillåter mig att definieras av vare sig goda ord som uppmuntrar eller avsaknaden av ord som kan dra igång en storm av oro inom mig. Orden och vad de bär, i text och i tal, är en viktig del av min varelse och jag är dedikerad till att…
-
Det är bara en rest kära du.
Låt det vara som det är, och håll ut kära vän. Förtrösta att det kommer en annan tid och vet med dig att den tiden inte är långt borta nu.
-
Samhällsansvar – mellan noll och ingenting.
Det spelar ingen roll om budskapet framförs av någon i bländvitt leende och glittrande outfit på insamlingsgalan eller av någon i lucialiknande dräkt i kyrkan. Det gör mig så oerhört frustrerad över att vi verkar slå oss själva för bröstet för att vi är så goda samtidigt som vi är så oerhört passiva.
-
Om att gå: en övning i att vara hemma.
Hur kommer pensionen bli om jag börjar göra så här? Jag fick aktivt arbeta bort tankarna på att det var kumpanerna Lathet och Misslyckande som tagit benen i besittning och nu ledde mina steg inte bara på promenaden mot centrum utan också genom livet. Den tid som jag hade kunnat fylla med arbete; hederligt, samhällsbidragande,…
-
Det kanske var allt som hände idag.
Kvällen nalkas och det är dags att tacka för dagen som blev min. Innan nattens vila och inför morgondagen som väntar med nya chanser och hopp i sin famn funderar jag stilla; hur kom kärleken till mig denna dag?
-
Jag är här Gud. Jag hoppas att du också är det.
Jag är här Gud. Jag hoppas att du också är det. Det är inte mycket jag klarar av. Som att tro på dig. Men kan du ändå ta hand om vissa saker? Oron, värken, beskyddet över barnen, krigen och isarna som smälter
-
Tro är att inte veta. Men jag vet att jag behöver tro.
Tvivlet ingår i konceptet tänker jag. Det går inte att söka en tro som man känner att man behöver utan att man tvivlar.
-
Jag får vila i att ingenting handlar om mig.
Jag kan bara titta, och förundras. Hans existens är stor. Den handlar inte om mig. Hans existens, hans kraft och lust för livet; de vill ingenting av mig. Ingenting.