Författare: Martina Rudeklint
-

Ett glas juice med tvivel, tack!
Perioder i livet där man inte förstår varför man håller på som man gör och ifrågasätter värdet av ens egen existens på denna jord verkar de vara förskonade ifrån. Deras värld verkar vara fylld av möjligheter och skratt. Jag skulle också vilja vara en av dem. Jag skulle också vilja[…]
-

Ord på vägen där jag går
Vart var jag nu igen? Jo, på den högra sidan i ullstrumpor med mobilen utanför mitt synfält. Men är jag här? Det här livet som är mitt behöver jag ibland få ta en paus ifrån. När jag sitter här tänker jag att detta kanske kan liknas vid en själslig parkeringsficka?
-

Ord är viktiga. Var aktsam med det du säger. Snälla.
Jag tror inte att det finns någon djupare mening i detta stycke ur Romarbrevet, där finns ingenting som behöver tolkas eller analyseras. Vi ska läsa det precis som det står skrivet: Glädje är ingenting att skämmas över.
-

En grund som saknas mitt i hagelstormen
Tack för skratten vi delar om hur vi städat garderober, rensat avlopp, klippt håret och tagit på oss kilovis med deodorant för att hålla stanken av oro och självanklagelser borta.
-

Ära dem som äras bör
Jag tänker på dem som aldrig kommer bli uppmärksammande med följare eller sponsorer.
-

Uppmaning inför den annalkande vardagen
Vardagens hjul har för många inte snurrat igång med full kraft ännu, men det är snart dags. Kanske det är någonting som behöver smörjas dessförinnan? Någon kugge i hjulet som behöver bytas ut?
-

Bland ängsblommor och norrsken
Vardagens puls och ansvaret som vuxit med åren har dock fått mig att förundras allt mindre. Det är sällan som jag stannar upp och tittar på stjärnorna dessa dagar. Det finns saker som ska göras. Tider att passa. Ett själv som ska tas på för stort allvar.
-

Låt somligt ta slut, finn din borg och välkomna ett modigt 2024!
År efter år fortsätter vi. I stort sett som vi gjort alla år förut. December kommer och vi suckar och tar fram tomtar och julstjärnor. Hur många gånger under denna månad har vi satt oss ner och tagit sucken av trötthet på allvar och funderat på hur vi faktiskt vill[…]
-

Ursäkta mig, men jag ser ingen mening i att jag ska rycka upp mig
Världen är redan förstörd av maktgalna individer och stigande temperaturer så ursäkta mig, men jag ser inte alltid en mening i att jag ska rycka upp mig.
-

Vad gör vi med rädslan och oron?
Ja, vad ska vi göra då, med våra enda värdefulla liv, när vi ibland inte vet hur vi ska mäkta med alla dessa känslor som kan väcka oss i vargtimmen och få oss att tro att marken under oss kommer att rämna?