Klockan är just nu 02.30 och jag ligger här i en alldeles för kort drängasoffa och kan inte sova. Jag har alltid svårt för att sova när jag är på läger. Det är ju bara det att jag helst ska vara hyfsat pigg imorgon kl. 8.00 då jag ska väcka sommarkyrkoledarna för ny dag till planering och förberedelser av sommarkyrkan. Något stressande men det brukar funka ändå. Jag hittar ytterligare någon växel så jag kan vara allert tills jag åtminstone kommer hem. (Det är bara en liten detalj i det hela, jag kan inte ta en tupplur då vi är bortbjudna imorgon kväll. Ser ju inte så bra ut om jag sitter och gäspar kl. 21!)
Ja, det blir i alla fall en del funderande så här mitt i natten. Jag höll i en andakt tidigare under kvällen där jag läste ur bönboken om pingsten. Där kunde jag bl.a. läsa att då ordet ande är knuten till andedräkt och andning förstår vi att andlighet handlar om livets grundförutsättningar. Att undvika andlighet är som att sluta andas. Anden handlar om Guds närvaro i våra liv.
Det är väl lite av det jag önskar ge till de barn och ungdomar vi möter. Visa att Gud finns i våra liv, om vi tillåter det! Sommarkyrkan blir ett gott ställe att vara på där kyrka och liv får gå hand i hand. Vi får ha kul, leka, skratta, höra bibelberättelser, sjunga, stilla oss, busa och vara tillsammans. Alla 100 barn och ungdomsledare, mina kollegor och jag!
Jag gillar pingsten och helig Ande som någon att räkna med, som vår hjälpare. Jag får kraft och energi. Anden får vara kraften i min kraft och livet i mitt liv.Det känns gott att veta! Jag är aldrig ensam, Gud är alltid nära!