Har du nån gång känt att livet borde löna sig lite bättre? Du kämpar på. Gör som man ska. Rättar in dig i ledet. Bjuder till. Anstränger dig lite till. Är vänlig mot den otrevlige. Lyssnar på henne som ältar. Börjar om på tvättkorgen ännu en gång..? Och nånstans känner man att det borde löna sig till slut. Som att livet är nån vågskål.
Kämpet, motgångarna och kriserna å ena sidan. Lyckan, framgången och friden på den andra. Och om livet vore rättvist borde det gå jämnt ut i slutet?
Det vissna är att ibland står man där ändå. Känner sig som en gammal glassgubbeskylt som blir omkullknuffad gång efter annan. Som en groda man slår ner på Liseberg.
Jag har aldrig trott på den där rättvisan. Livet har motbevisat mig. Min religion jobbar inte heller med karma. Livet verkar inte gå jämnt ut i slutändan. Dåliga saker händer bra människor. Unt so weither…
Men attans bananer vad gärna jag velat att karma skulle funka!! Då när man står där med skägget i brevlådan… när allt skiter sig å det grövsta! Då tänker jag: Jag vill att karma ska funka. Att livet ska va rättvist. För fatta vilket fett pluskonto jag jobbat ihop till nu!!
Vintern 2016 kommer gå till historien som en av livets lågvattenmärken för mig. Jag fick gå i ide. Är nu tillbaka. Och mycket tacksam för att vintern rasat ut… Gläds åt våren som kommer med ljus och värme och nya fräknar – just som man kände att kraften tog slut. Gläds åt snödroppar och krokus som helt plötsligt tittar fram ur snön. Tänk att det spirar liv där, där allt verkade fruset och dött! Trots is, snö, vinter och kyla börjar livet om igen. Trots att det verkade som att allt hopp var ute, allt var dött… Så längst nere i frosten gömdes ett hopp om nytt liv. Det är den princip som genomsyrar min tro. Det är inte rättvisans princip. Det är nådens princip. Ingen karma där jag kan spara ihop till min egen lycka. Det är krokusens princip. Den som kommer med hopp om liv – trots att allt var dött och fruset.
Snart firar vi påsk. Jag kan fatta att folk kan tro att man är galen som tror på Jesus som dog men uppstod igen. Fast egentligen inte. Det är ju urexemplet på principen om att hoppet och livet vinner t o m över döden. Att ljuset än en gång vinner över mörkret. Jag tror på det och tycker egentligen inte att det är så konstigt. För den principen finns nedlagd i hela skapelsen. Det är för att det hände då – som det händer nu. Det är inte rättvisans princip. Det är inte karma. Det är mycket coolare än så. Mycket mer hoppfullt. Det är nådens princip. Som krokusar i snö. Typ.
Lämna ett svar