I år är det 500 år sedan Martin Luther kanske eller kanske inte spikade upp sina 95 teser på kyrkporten i Wittenberg – eller möjligen nån annanstans! Och därmed startade reformationen. Detta firas storligen runt om i världen – så och i Svenska kyrkan. Det kan dels bero på att Svenska kyrkan är en del av världen och dels på att vi är en evangelisk – luthersk kyrka. Välj själv!
Luther – tråkmånsen?
Därför tänkte eder trogna vapendragare i etern presentera en liten smula av denne gigant. Om man inte vet så mycket om Luther tror man ibland att han var ganska sträng och tråkig. För inte länge sen hörde jag några radiopratare säga att det var som ”att ha en liten Luther på axeln”. En pytteliten gubbe tydligen som viskade tråkiga grejer. Att man skulle sköta sig bättre och anstränga sig mer. Framför allt inte ha roligt. Nånsin. Det lät snarare lite som om dom beskrev en sån där PT – en personlig tränare, tycker jag. Jag tror Luther skulle blivit lite ledsen. För han var en rätt skön snubbe faktiskt!
Han är känd för att ha skrivit katekesen – en utläggning av de tio budorden, trosbekännelsen och Herrens bön. Kärnan i kristen tro kan man säga. Den är kanske inte så väldigt rolig men väldigt viktig – den lärde man sig länga stycken utantill ur längre tillbaka. En förkortning på den – en buljongtärning – kan man säga är Luthers lilla katekes som nu finns bak i varje psalmbok. Här tänkte jag dela ett enda luthercitat med er – därav titeln. Vi börjar med min favvo:
När du frestas av depression eller förtvivlan
eller någon annan samvetsplåga,
då skall du äta, dricka, söka sällskap.
Och om du kan glädja dig med tankar på flickor
– då skall du göra det.
Luther – en go gubbe
”Go, Luther!”, säger jag. Ja, och nu förstår var om en att han inte alls var nån tråkmåns och att han hade bra grejer och säga! Håll utkik efter del II i Luthers pyttelilla katekes…
Och som den goda lutheran jag är ska jag nu ut i våren och njuta av livet, äta gott och söka vänners sällskap!
Må så gott, luthervänner!
Lämna ett svar