När jag flyttade hemifrån stod jag ibland med kylskåpsdörren öppen och tittade in. Visste inte riktigt vad jag sökte. Stängde igen. Det tog flera veckor innan jag kom på vad jag gjorde – jag letade efter något gott! Men också varför det inte fungerade – ingen annan än jag handlade och risken av att jag skulle bli positivt överraskad var minimal!
Numer blir jag istället extrems överraskad om något har hänt hemma. Så till den grad att första tanken är inbrott om frukostdisken jag lämnat på bänken är borta. Som min vet är jag sambo ned två tonåringar vars intresse för disk och matlagning i bästa fall får anges som ”tämligen begränsat”.
Fast i sanningens namn älskar jag det och fasar för den dag barnen ska flytta hemifrån. Då kommer jag ringa och vilja att dom ska komma hem. Ofta. Bara för att jag saknar dom. Jag kommer till och med låta dom ta med tvättpåsar och skicka med matlådor. Fast det är en hemlis! Jag vill ändå att dom ska lära sig så att dom kan själv. Men jag älskar dom ju så mycket. Och har du någon gång gett en matlåda… ja, då vet du – det är en kärlekshandling.
Kärlek mellan förälder och barn är ju speciell på det sättet att den aldrig är jämlik. Hur en än älskar sin baby fortsätter den att skrika och bajsa gult, tioåringens kompisar trumfar alltid över mamma och tonåringen fortsätter behöva mer skjuts och pengar. Det är inte meningen att en kärlek som ges från förälder till barn ska ges tillbaka helt och hållet till föräldrarna. Den ska fyllas på i så stor mängd att barnet lär sig att älska sig själv och andra. Som Astrid Lindgren sa: ”Ge barnen kärlek, mer kärlek och ännu mera kärlek. Då kommer folkvettet av sig själv.” Det är det en vill älska fram till. Att barnen blir bra människor. Och fortsätter att komma hem för att fylla på matlådor -och kärlek.
Gud är som en förälder. Någon som står med orubblig kärlek och utsträckta armar vad vi än gör och som vill att vi ska ge kärleken vidare i världen. Kyrkan blir ett hem dit vi får komma. Lämna smutstvätt och det sunkiga som blivit i livet – i överlåtelse. Få små matlådor – av gemenskap, fina tankar, en bön, kärlek eller en sångrad som får klinga med i vardagen. Välkommen till kyrkan! Välkommen hem!
publicerat i Norra Halland 20180511
Lämna ett svar