Resa till det heliga landet

Nyss hemkommen från en resa med församlingen till Israel och Jordanien. Så mycket vi fick se. Så mycket vi fick uppleva. Texten har också publicerats som krönika i Norra Halland.


  • Det är som att resa hem. Till ett hemland där jag aldrig varit. Utom i tanken. Där har jag många gånger suttit på grässluttningen vid Genesaret och lyssnat på Jesus berättelser. Många gånger har jag vandrat upp mot Jerusalem och ropat Hosianna. Jag har glatt mig åt den nyfödde i Betlehem, gråtit på Golgata och jublat vid den tomma graven. Men alltid inombords. Församlingsresa till mellanöstern och nu skall jag få se platserna i verkligheten! Det är som att komma hem.
    Aldrig någonsin har jag tänkt på att det måste ha regnat på Jesus där han gick omkring på vägarna och mötte människor! Men de första dagarna regnar det som om himlen har öppnat sig – bokstavligt talat. Inte heller visste jag hur det kan blåsa upp till storm från kav lugnt på två minuter – men nu har jag sett det. Inte heller visste jag hur gatorna i basaren doftar av kryddor och rökelse – där heter gatorna Via Dolorosa för det är den vägen Jesus gick med korset för att korsfästas. Och jag har aldrig förr sett öknen blomma.
    ”Välkommen till det heliga landet” säger man när vi kommer. Men var finns ett heligt land? Hur storslaget och välbekant det än är att stå på välkända platser som Galileen, Betlehem eller Tempelplatsen så är det inte stenarna eller vattnet som är heligt. Mötet med det heliga sker inombords. I samma vrå av hjärtat där jag tidigare besökt platserna.
    Vi är ett stort sällskap och det blir många möten. Samtal, skratt och sånger. Vi delar mat och andakt, skavsår och livsberättelser. Vi delar bröd och vi delar liv. Så som människor och kristna gjort i alla tider. Det är stort. Och vi kommer till det heliga landet. Små glimtar av himmelrike, Gudsmöte och människokärlek som får både hjärtat och ögat att svämma över. Som när jag står vid Västra muren i Jerusalem och ber med okända kvinnor på många olika språk – men till samma Gud. Eller barfota i vattnet vid Jordanflodens strand då vi bekräftar vårt dop. Eller då vi läser Nils Ferlin i Getsemane.
    Så vi åker långt bort för att upptäcka – att det heliga landet vi sökte – det bar vi inom oss.

Frid!

Katarina

En kommentar

Britt-Marie Edvardsson säger
13 april 2019 – 01:29

Så fint du sammanfattat upplevelserna från vår resa. Glad och Välsignad påsk från oss två i Norrköping.
Britt-Marie och Ingvar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.