Till innehåll på sidan
mittlivsomprast

Den livsviktiga oron


Det är oroliga tider nu. Som mamma är jag van. Jag har varit orolig sen den dagen jag fick mina barn. Ja, även före dom kom. För smått och stort. För sånt som är farligt, livsfarligt eller bara obehagligt. 

Jag har varit orolig för att dom ska frysa om händerna. Om öronen. Om fötterna. 

Och laddat med vantar och varma stövlar. 

Orolig att dom ska va hungriga. Inte äta tillräckligt mycket grönsaker. Äta för mycket godis, eller något dom inte tål. 

Orolig för trafikerade gator, lättåtkomliga tändstickor, vattendjup över 15 cm. Orolig för sjukdomar, feber, studsmattor utan nät och glömda cykelhjälmar. Orolig för elaka kamrater i klassen, att inte bli bjuden på kalas, att bli bjuden på något av någon obekant, för svårigheter eller bristande självkänsla. För orättvisor, löss, mask och magsjuka. Orolig för fel sällskap, för droger, för alkohol. Orolig för höjder och djup. För vassa knivar, varma plattor, hett vatten och pedofiler. 

Dessutom orolig för direkt livsfarliga men sällan förekommande händelser som vulkanutbrott, krig, världsbrand, kidnappning, rån, mord, våld, spårvagnsolyckor, båtolyckor, mopedolyckor, skidolyckor, bussolyckor och alla andra slags olyckor. 

Mina barn och en del andra har i vissa fall funnit min oro en smula obefogad. Men jag har känt mig nöjd med att ha den. Den har guidat mig till en lång rad motmedel som AD-droppar, plåster, hjälmar, säkerhetsbälten, varma mössor, goda råd och en aldrig sinande omsorg. Men inga förbud. Bara några mot det mest livsfarliga som inte ens en ömsint mot rår på. 

Jag är van vid att vara så orolig men det slår mig nu att alla kanske inte är det? För många verkar också bli mycket oroliga av att vi är oroliga? Då vill jag i all blygsamhet och välmening komma med ett råd. Det är ju för övrigt något jag ägnat hela mitt oroliga liv åt! 

Det är inte farligt att vara lite orolig. Det är bra. Då har man upptäckt en fara! Och jag kan därmed göra sitt bästa för att den ska kunna undvikas eller mildras! Min oro ökar inte på minsta vis risken av att mina barn ska drabbas för något. Tvärtom minskar risken efter som jag i många fall kan se till att det blir så. 

Jag tror att vi behöver hjälpa varandra i den här oroliga tiden, särskilt vi oroliga typer som är vana! 

Ta på hjälm – men cykla! Säkerhetsspärr – men öppna fönstret mot våren! Använd flytväst- men åk ut på havet! 

Och ett nytt bud såhär i Corona tid- tvätta händerna (och följ alla andra rekommendationer) – men fortsätt leva, gläds åt våren, bry dig om dina medmänniskor och hoppas på framtiden! 

Varma hälsningar från en orosvan mamma! 

Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.