Den här bilden är tagen i början av januari. Den påminner mig om havets friskhet och starka vindar. Krafter som vi inte kan kontrollera men måste förhålla oss till. 

När jag tittar på bilden känner jag igen hur jag greps av kraften och friskheten när bilden togs. Det är härligt.

Det är en bra bild för livet och påminner mig om en berättelse. Det var en man som hade många svåra beslut att fatta och kände stor press.  Han bad tre konstnärer att ge förslag och måla en tavla som skulle ge honom kraft och ro och som han kunde vila i. Något att fokusera på.

Den första konstnären målade en fantastisk solnedgång vid ett öppet hav. Man riktigt kände hur solen var på väg att sjunka ner vid horisonten, ljuset,värmen reflekterades i bilden. Den andra konstnären målade en granskog och ett litet tjärn där det andades frid och ro. Allting var stilla, lugnt och man kunde nästan se när man sträckte sig fram över kanten och såg sin spegelbild i det stilla vattnet.  Den tredje konstnären målade en bild där man såg en stor fors. Vattnet störtade sig med full kraft ned mot avgrunden och man kunde nästa höra hur det dånade i klippan. En vacker bild, men annorlunda.

Vilket tavla tror du att han valde? 

Han valde den sista. Varför?  Jo mitt i den vilda forsen hade konstnären målat ett litet klippsprång och där, på en liten avsats kunde man se ett fågelnäste med en fågel som ruvade på sina ägg. Den bilden, förklarade mannen, den påminner mig om frid och trygghet mitt i en stormig och kraftfull omvärld. Där finns lugnet som jag kan vila i.

Mannen hittade sin vila och kraft i forsen och det lilla fågelnästet. Jag tror att det är samma  kraft jag kände där vid havet en dag i januari det här året med vågorna som skummande slår in mot stranden. En påminnelse om kraft som ger trygghet och vila.