De som bor vid jordens ändar står häpna inför dina mäktiga gärningar, öster och väster fyller du med jubel. Du tar dig an jorden och ger den regn, du gör den bördig och rik. Guds flod är full av vatten. Du får säden att växa, du sörjer för jorden. Du vattnar åkerns fåror och jämnar ut dess tiltor. Med regnskurar gör du jorden mjuk, du välsignar det som växer. Du kröner året med goda gåvor, där du går fram gror feta skördar. Ödemarkens beten frodas, höjderna klär sig i jubel. Ängarna smyckas av fårhjordar och dalarna höljer sig i säd. Allt är jubel och sång. Psaltaren psalm 65, vers 9-14

Det är vackra ord sprungen ur tacksamhet i Psaltarens psalm 65. Det är jubel över regn som vattnar jorden, gör den fruktbar och ger rik skörd. Eller fårhjordarna som betar under trygga förhållande på kullens mjuka sluttning. Det är den bilden man kan se framför sig och vila i. Men i en tuff tid känns lovsången över Guds omsorg, vilan och naturens rikedom långt borta. Men, det är just då som psalmisten manar oss att höja blicken och se djupare och längre. Det är en text sprungen ur en vision som bärs av verklig erfarenhet. Världen kan vara precis så fridfull och vacker som fåren som betar på kullarna, regnet och bördig mylla som ger frukt och grönsaker, en sol, en måne, en stjärnbeströdd himmel och en solbelyst dag.