Det finns en gata i Berlin med det vackra namnet Rosenstrasse. Det är många år sedan jag besökte gatan men jag minns den som en vanlig gata, inget speciellt. Men på den här gatan finns det en sorglig och fruktansvärd historia från andra världskriget. På den tiden lär det ha funnits en fabrikslokal eller större lokal på gatan.  När jag gjorde mitt besök minns jag det som en stilla och lugn gata som inte vittnade om vad som hände här en gång. Man ser ingen fabrikslokal, bara en enkel gata som vilken som hels i Berlin. 

Men här utspelades ett trauma. Hit förde man judiska män gifta md tyska kvinnor en kall vinterdag 1943. Det var en uppsamlingsplats för vidare transport till något koncentrationsläger. 

När männens hustrur förstod att deras män förts dit gick dom till gatan, ställde sig utanför fabrikslokalen och kallade på sina män. I två månader, i februari och mars 1943 avlöser dom varandra i kylan och ropar oavbrutet sina mäns namn i en protest mot att man håller deras män instängda. Till sist ger nazisterna upp och beslutar att släppa deras män. Vad som hände sedan vet jag inte, men vilken styrka dessa kvinnor och män visade, vilka förebilder för alla som kämpar mot eller på annat sätt drabbas av främlingshat, rasism och människors ondska.

Om du tänker att du kan göra så lite för att förändra orättvisor och undrar om det gör skillnad- så kom ihåg kvinnorna på Rosenstrasse- de gjorde skillnad genom att inte ge upp utan fortsätta ropa sina mäns namn och organisera sig så det till slut blev omöjligt för vakterna att hålla deras män kvar. Så på frågan om du kan göra skillnad så är svaret:

Yes we can!

Men att vara kristen är inte att möta en ideologi utan en människa, Kristus. Om jag som kristen vill förändring behöver jag börja med mig själv. Bön och handling måste vara ett. Ord som transparens och helhet blir centralt. Bibeln och Evangeliets berättelser utmanar eftersom det är ett levande ord.

Man kan tolka evangelieberättelserna ideologisk. Ideologier fokuserar på att världen inte är bra och skapar modeller där man utvecklar människosyn och tankar om hur samhället skall förändras. Men som kristen måste jag ta det längre, djupare och ställa frågor till mig själv personligen. Om något är fel, om världen inte är bra vilket ansvar har jag? Kan jag göra skillnad?

Liknelsen om den barmhärtige Samarien (Lukasevangeliet 10:25-37 https://www.bibeln.se/las/2k/luk ) blir mitt exempel. Det är berättelsen om en sårad och slagen man där några (också en präst) går förbi medan den man minst anade , samariern, stannade och tog hand om mannen så han fick den vård och hjälp han behövde för att överleva. 

Berättelsen är aktuell:  När mötte jag en utsatt och slagen människa? Vad gjorde jag? Gick jag förbi? Stannade jag? Berörde det mig? Borde det ha berört mig?  Att ställa frågorna till sig själv och ta konsekvenserna av vad det innebär är att utmanas av Jesus svar till den laglärde som ville sätta honom på prov;

Vilken av dessa tre tycker du var den överfallne mannens nästa?” Han svarade: ”Den som visade honom barmhärtighet.” Då sade Jesus: ”Gå du och gör som han!  Luk 10:36,37