I Paris finns Svenska kyrkans äldsta utlandsförsamling som grundades redan år 1626. En av böckerna jag tittade på bär stämplar och ett erkännande från konungens utsända att Magister Hambreus  som kom från Sverige , var prästvigd och lärare på universitet, Sorbonne, skulle predika och ta hand om den nybildade församlingen. Att få se och hålla i en sådan bok är underbart! Det låter kanske märkligt, men om du som jag tycker om böcker så förstår du, det är ett stycke historia som plötsligt blir levande. Tagen av stunden berättad jag senare för en kollega om besöket och undran över att svenske kungen mitt under 30 åriga kriget och motsättningar mellan katoliker och protestanter kunde få möjlighet att bilda en svensk protestantisk församling med franske kungens medgivande. Min kollega berättade då om uttrycket, fiendes fiende och varför svenska kyrkan i Paris har en eglise och inte ett temple. Men det är en annan historia som jag får skriva om en annan gång.