Har vi verkligen fred i Sverige? Hur kan fred byggas när enorma mängder vapen finns i omlopp? Vilken roll har religioner och religiösa ledare i fredsbyggandet?
Dessa var några av de stora och viktiga frågor som diskuterades under ett välbesökt frukostseminarium, som Svenska kyrkans internationella arbete och Kristna Fredsrörelsen arrangerade på årets bokmässa i Göteborg. I seminariets panel deltog KG Hammar, ärkebiskop emeritus i Svenska kyrkan, Amanda Östman, Salaams vänner och Muhammad Zana, interreligiösa centret i Göteborg. I samtalet deltog också Dr. Johnson Mbillah från Svenska kyrkans partnerorganisation Programme for Christian-Muslim Relations in Africa, som jobbar med att öka förståelsen och skapa goda relationer mellan muslimer och kristna på den afrikanska kontinenten.
Fred är inte detsamma som frånvaro av konflikter. Det är mycket mer än så. Fred handlar om relationer, om rättvisa, om utveckling. Med den segregering som vi lever i idag kan vi faktiskt inte säga att vi har fred i Sverige, resonerade en av seminariedeltagarna. Fred växer inifrån och kan inte påtvingas utifrån med maktmedel. Därför behöver vi börja med oss själva. Om vi har fred på det personliga planet kan vi se varandra som medmänniskor. Först i dessa uppriktiga möten kan vi bygga fred.
Samtidigt lever vi i en värld där vapen finns i överflöd. Det visar på ett omvänt sätt att tänka, där vapen tros vara redskap för fred och säkerhet. Vi lever i ett land som satsar på bistånd och utveckling, men på samma gång är världens största exportör av vapen per capita. Den svenska vapenexporten till länder som Saudiarabien, en diktatur där mänskliga rättigheter kränks, står i smärtsamt stark kontrast till de högt uppställda målen om fred och utveckling. Resonemangen om att skapa stabilitet och fred med hjälp av vapen håller inte, enligt seminariets panel.
Dr. Johnson Mbillah berättade om hur hans organisation arbetar med religionsmöten i Afrika och lyfte fram exemplet Nigeria. Konflikten där är komplex, med ekonomiska, politiska, etniska och religiösa aspekter. När ekonomisk förtvivlan kombineras med politisk manipulation, där religionen används som ett redskap blir situationen explosiv. Det är ofta inte religionen i sig som är orsaken till konflikter. När kristna och muslimska ungdomar möttes i det konfliktdrabbade norra Nigeria uttryckte de båda grupperna samma högsta önskan – ekonomiska förbättringar och egenmakt. Det blev i Mbillahs berättelse tydligt hur viktigt det är med en grundläggande analys av konflikter för att gå bakom stereotyper och schabloner, hur centralt det är med möten över de gränser och murar vi människor bygger upp emellan oss.
När jag lyssnade till seminariet kände jag mig både utmanad och hoppfull om att det faktiskt går att skapa förändring för fred. Det kräver vår handling, tid och tålamod. Religiösa och andra ledare har en viktig roll att spela, genom att vara förebilder med ett ansvarstagande ledarskap, som främjar alla människors utveckling. När vi kan se mångfald som en naturlig del av det mänskliga livet kan vi mötas i våra olikheter och likheter och gemensamt arbeta för fred.
Jag blev också påmind om att stora, positiva förändringar i världen, som Indiens kamp för självständighet, medborgarrättsrörelsen i USA och den arabiska våren, har skett med icke-våld. Därför måste arbetet för fredlig konfliktomvandling, icke-våld och minskad tillgång till vapen att fortsätta, steg för steg.
Arbetet för fred börjar här och nu, i dig och mig. Lyssna gärna på hela seminariet och låt dig inspireras och utmanas du med!
Eva Palmqvist,
Policyhandläggare för fred och mänskliga rättigheter
Lämna ett svar