Till innehållet på sidan

År: 2014

  • Kristian Lillö

    ESKILSTUNA OCH ESLÖV

    Religiösa och kulturella lokaler för människor här i Sverige sätts i brand. Slagord. Sprayburkar. Skräck. Hat. Tysta medgivanden. Smygande normalisering och tillvänjning. Allemansrätten begränsas till att gälla naturen. Kulturerna ställs mot varandra, och sedan sätts en kultur över en annan. Vissa människor rycks med och blir små facklor i ett[…]

    Läs mer

  • Kristian Lillö

    Jul 2014: Den gåta som vi kallar Gud ger oss mod att aldrig någonsin överge jorden

    Häromdagen såg jag Interstellar på bio! Och reklamen var missvisande. Inte var detta en science fiction film, overklig eller framtida, som man hade sagt. Det var ju en julfilm om vår tid! Människor väcks av drömmar om natten. Drömmar om det som hände när jorden rubbades första gången av gravitationsförändringarna,[…]

    Läs mer

  • Kristian Lillö

    TRE SMÅ HÄFTSTIFT SOM LYSER I EN STAD UTAN TRÄNGSELSKATTER MELLAN MÄNNISKOR

    Nu har jag varit i Lundby församling ett år och 15 dagar. De senaste månaderna har många här i Göteborg börjat fråga mig litet mer på djupet. Både om personliga saker. Och om tro och politik. Parallellt med frågandet möter jag en gåpåigare och rättframmare ton och ett djupare tilltal,[…]

    Läs mer

  • Kristian Lillö

    KG Hammar skrev för 30 år sedan att det som hörs…

    KG skrev i en fin liten bok att det som "hörs i förkunnelsen blir till i spänningen mellan texten och kontexten". (Det som hörs, ett predikoteoretiskt perspektiv, 1985). Boken är fortfarande aktuell, ja aktuellare än någonsin! Det tillhör prästs uppgift att förkunna som en del i allt diakonalt som händer[…]

    Läs mer

  • Kristian Lillö

    DE VALDE ATT KOMMA LITE SENT MED FLIT, FÖR ATT SLIPPA KÖA TILL DOPET

    För precis en vecka sedan, onsdagen den 3 december, hände det igen, och först idag berättade prästen Johanna om det. Och inget kan hejda mig från att blogga det direkt! ”Det var ett ungt par från Eriksberg någonstans, med lika unga faddrar, som i onsdags klev in i Lundby Nya[…]

    Läs mer

  • Kristian Lillö

    DN och den bedrägliga skamfyllda snällheten!

    För ett tag sedan lade jag ut en predikan på hemsidan och skrev sedan en liten artikel med i ett stort sett samma formuleringar. Det var om en sak som jag vet är av betydelse för många människor i Sverige. Eftersom Dagens Nyheter för mig, liksom för många, tillhör de[…]

    Läs mer

  • Kristian Lillö

    GUDS PULSSLAG I VARDAGEN

    Det är alldeles speciellt att gå omkring i gamla medeltida städer på tidiga lördagsmorgnar. Som för något år sedan, i Lund: Vagnar dras för hand upp från nattens vila på inhägnad tomt, på en liten bakgata. Vagnar som ställs i rad och vinkel på torget. Över dem kläs tältduk på[…]

    Läs mer

  • Kristian Lillö

    Sorg är dyrbar och tung att bära

    Det är natt i sorgens värld. Båten som länge legat vid stranden är på väg ut på havet. Den förs sakta ut av tiden. I båten sitter människan som sörjer, med sitt ansikte gömt i sina egna trötta händer som är kalla av orörlighet. Tiden distanserar varje sörjande bort från[…]

    Läs mer

  • Kristian Lillö

    ”OCH GUD VET VAD JAG HADE GJORT”

    För 22 år sedan kom en sång, som fanns på mångas läppar, också på mina. Sången gick in, fastnade och var lätt att följa med i, för den var romantisk. Sången beskrev en genomgripande förändring (omvändelse) från ett liv ”utan mening eller mål” till ett liv i djup kärleksrelation. Refrängens[…]

    Läs mer

  • Kristian Lillö

    Räddningsplankan för meningsfrågan i västvärlden!

    För 6 år sedan blev jag uppringd av en mycket känd person. En världskänd person faktiskt, internationellt verksam, som frågade om jag ville vara med i deras lilla sällskap. Först blev jag glad, och helt klart litet smickrad. Jag frågade artigt vad sällskapets medlemmar gjorde på sina samlingar, och då[…]

    Läs mer