Trots tystnaden…

Söndagen efter jul 2020 12 27

Tema: Guds barn

GT: Jeremia 31: 15-17

Epistel: Galaterbrevet 4:4-7

Evangelium: Matteus 2:13-23

Psaltaren: 71:2-6

Det berättas inte särskilt mycket om Josef i Bibeln. Det vi vet om honom hör nära samman med Maria och Jesus, och bara tills Jesus är i tolvårsåldern. Inga berättelser om att Josef annars gör något, träffar någon eller att någon hänvisar till honom. Det sägs inte ens något om omständigheterna kring hans bortgång.

Men trots tystnaden om honom – så är de få berättelserna om honom avgörande. Med sin namne Josef, i Gamla testamentet, delade han förmågan att drömma och minnas sina drömmar – och att dra slutsatser av hur dröm och verklighet möts. När stjärntydarna hade lämnat stallet, så reflekterade han över det som de hade sagt om detta nyfödda barn, och över vad det kan innebära att dessa stjärntydare hade rest så länge, för att nå fram till detta nyfödda barn. Det var därför han var öppen, mottaglig för drömmen – att han skulle fly iväg med Maria och barnet, för att skydda Jesus från Herodes makt som upprätthölls med våld. Josef var uppmärksam på varenda ord och gest hos stjärntydarna – de märkligaste långväga gäster man kan tänka sig. Det var därför drömmen kunde bli en tolkning, en vägvisare, en gudsröst för vad han nu måste göra. Inte stanna kvar utan gå vidare för att skydda – tills tiden var mogen. För författaren till Matteusevangeliet blir resan tillbaka till Israel från Egypten några år senare en uppfyllelse av orden ”Från Egypten har jag kallat min son.”  Och för oss är resan från Egypten inte bara något som uppfylldes när Guds kärleks kraft kallade Jesus tillbaka till livet efter långfredagens död utan också att Jesus med sig tillbaka har hela mänskligheten.

Tills den dagen infinner sig får vi lika klokt som Josef göra en bedömning av verkligheten och kombinera den med gudsrösten i våra drömmar. Ja, inte bara kombinera utan faktiskt också gå i dialog med. Det var därför Josef, Maria, Jesus och säkert också några syskon till Jesus bosatte sig en bit bort från det område som Herodes son, på sin tron, kunde utöva sin makt från.

Hos Josef har vi alla en förebild när vi bygger vårt liv, att på ett klokt sätt kombinera våra sinnesintryck med våra reflektioner – och att lyssna på den inre rösten, gudsrösten som känns igen genom att den går i dialog med oss, utmanar oss, och inte som vårt eget ego alltför ofta bara bekräftar oss och håller med oss. Och den som liksom Josef vågar leva så, och som blir tveksam om det är lönt och hur man ska veta att man gör rätt – kan liksom Josef vara säker på att säker kan man aldrig vara, men om grundinställningen är att rädda och skydda ett nyfött barn, är det alltid lönt.

I Galaterbrevets fjärde kapitel sammanfattas hela berättelsen om Jesus på ett sätt som skulle kunna beskrivas som Guds dröm om universum: Gud drömde sig in i världshistorien, och blev kött och blod i ett nyfött barn, och därmed i alla människor som delar Jesu livsöde. Och längtan inom oss efter fred med alla, jorden och framtiden – är Guds längtans ande.

I oss ropar Gud oss tillbaka till sig.

Från Egypten kallar Gud oss hem igen.

Gud är vårt hopp och befriar oss och vi får ständigt sjunga Guds lov.

Mänskligheten får återvända och alla och allt leva utan gråt.

Amen