Today den 16:e augusti hämtar vi inspiration från några utmanande (allt är ju utmanande) och spännande (dito) bibeltexter. Jag tycker att Jesus är den som i sin tro och sitt liv bäst navigerar mellan ytterligheter och hur kompromisser ska värderas. Texterna är Jesaja 1:10-17, Jakobsbrevet 1:22-25, Matteus 23:1-12 och Psaltaren 143:6-10.
De senaste veckorna har valkampanjerna tagit fart i Sverige. Media har utvecklat nya system för partiledarna att synas och höras. Både i tv och på radio ser och hör vi nu partiledare som blir utfrågade. Ibland också i så kallade dueller – eller debatter. Av allt detta kommer det hela tiden ut nya löften, löften till oss väljare om en ljusare framtid, på alla sätt, men självklart oftast i form av ekonomi, konstigt nog fortfarande kallat för plånboksfrågorna, vilket på flera sätt är ett manipulativt och litet dumt begrepp som dessutom kan medföra en förenklad och ekonomiserad människosyn.
Efter valet, om bara 4 veckor idag, så ska många av löftena förhandlas och kompromissernas och gränsdragningarnas tid börjar. Under veckor, dag som natt kommer man att arbeta klokt, strategiskt och intensivt med att få fram lösningar på hur olika löften ska sammanjämkas.
Dessa politiska processer är egentligen inte väsensskilda från våra egna liv – vi lovar också varandra både det ena och andra hela tiden. Och oss själva! Och vissa löften vill vi infria, och lyckas också med det – andra löften är det litet klurigare med. För ibland uppfattar vår omgivning det vi säger som ett löfte, när det från vår sida kanske bara var en fundering eller vision så där i allmänhet, och litet spontant. Ibland har förutsättningarna ändrats och omöjliggjort löftesuppfyllande – som då väl inte är att betrakta som en lögn? Men faktiskt om de nya förutsättningarna var prognostiserade och rimligen förväntade, eller?
En som satte hela sitt liv, och sin tro på ett enda kort var reformatorn Martin Luther, han som rullade igång reformationen i Tyskland, som spred sig i hela världen, och också till oss i Sverige. Och det väldigt fort eftersom flertalet svenska präster på 1500-talet förlade delar av sina studier till Tyskland. Det kort Luther satte allt på var just Löftet. Guds löfte att fortsättningen på att Gud skapat oss, och upprätthåller sin skapelse, och var morgon ger hela kosmos nåd som varar evigt, är att Gud i Jesus Kristus befriar oss till kärlek för Gud, för varandra och oss själva.
Därför just för att Guds löften, Guds kärlekslöften till människorna är prio ett så talade Luther alltid om tron som en gåva som är människans svar på Guds alla löften, i tiden och efter tiden. Och just därför hade han så svårt för den bibeltext som vi har hört idag, den som är hämtad från Jakobsbrevet. Luther var orolig för att orden om görare och inte bara hörare, skulle uppfattas som att Gud bara älskar den människa som gör rätt och sköter sig. Som vi hörde i dagens evangelietext så föreslår Jesus en medelväg mellan ytterligheterna ”bara tro men inte göra” och å andra sidan ”tron är bara värd något om man samtidigt gör got”. Och den medelvägen är ingen kompromiss utan den väg som han gick hela sitt liv, och än idag visar oss på: Vägen som kan sammanfattas med orden: lev väl, lär ut och dela det goda – men hyckla aldrig genom att ställa högre krav på andra än de du själv lever upp till. Googla ”hyckla” om du behöver. Och valkompassa dig om du hinner hos JESAJA, som tolkar Guds vilja som inriktad mot rättvisa, inte en önskan om rök och jippon.
Kommentera det här inlägget