Kristian, Kristian, sluta

Ett är nödvändigt. Så står det nu på valdagen, den 13 september, som rubrik för söndagens texter från Bibeln. I en av dem, den från Lukas 10:e kapitel, möter Marta Jesus, och precis som vid ett känt (men feltolkat) möte i Den hebreiska bibeln upprepas människans namn. Varför: Jo för att vi hör samman.

Varje människa har en tvillingsjäl, det är vad jag tror. Alltså att var och en av oss har någon som står oss väldigt nära, och visst är det så att de som befinner sig runtomkring kan ana närheten mellan tvillingsjälar. Ibland förväxlas det här med hemlig förälskelse och passion. Men det där hör egentligen inte till det jag har upptäckt när det gäller tvillingsjälskap. 

Tyvärr kan det vara så att man förlorat sin tvillingssjäl, genom åren eller t ex genom att man flyttat långt från varandra. Det där är en sorg och då menar jag sorg på riktigt – för därmed bär man själv på en ensamhet som är svår att bära, och som tynger stegen.

Det finns både inom litteratur och film många exempel på tvillingsjälar – och självklart också i Bibeln. Hade Jesus en tvillingssjäl? Någon som stod honom nära, som han sökte sig till och som ville vara med honom, någon som han var ömsesidig med, som hjälpte honom att växa som människa, nå sina inre källor och förverkliga sina drömmar. Någon som kroppsligt och andligt var hans like, En del av honom, och hans livsprojekt?

Ja, det finns en person som mer än någon annan framstår som Jesu tvillingsjäl, som gjorde att han kom till sin rätt, och som kunde vara och bli sig själv helt, och endast i hans sällskap.

Dagens evangelietext börjar med att Jesus kommer in i en by, vilsen, trött och kanske litet uppgiven efter allt som hade hänt på sistone. Ja, trött och ensam strosade han in i en by – men där mötte han, för hon hade planerat att gå honom till mötes, Marta som bjöd hem honom till sig. Och det står inte ett ord i texten om någon diskussion om varför och hur. Så det är uppenbart att de kände varandra väl. Och i slutet av berättelsen kommer också ett tydligt tecken på detta, för när Jesus säger mot henne, för han menar ju att hon har fel, så säger han hennes namn två gånger. Han säger ju Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket. Och det där att Jesus upprepar hennes namn är ett tecken på att de kände varandra väldigt väl och nådde varandras djup. Och jag skulle verkligen vilja vara som Marta i förhållande till Jesus, och jag tänker mig följande replikskifte.

• Kristian, Kristian – och därmed bryts filtren och vi når varandras inre  ärliga raka sanna  personligheter.
• Sluta nu oroa dig, och bekymra dig.
• Du har redan fått det som Maria nu ska få, hon är i början av trons resa, du är mycket längre kommen.
• Lita på det – och det som är bäst för henne ska varken du eller någon annan ta ifrån henne.
• Se istället det du och jag har – vi hör ihop för evigt. Inget kan komma mellan oss.
• Och nu är det Marias tur att komma in i vår gemenskap.

Så långt replikerna som är en bön. Och som ni vet så var det Marta som mötte Jesus ute i det offentliga rummet ett år efter den här händelsen och bejakade Jesu ord om att han är uppståndelsen och livet. (Läs det avgörande 11:e kapitlet i Johannes evangeliet). Marta som tillsammans med Jesus räddade Lasarus ur graven. Så, är det Jesus vill att vi ska leva och agera med Jesus, alltså medverka till att människor blir befriade och får livet tillbaka. Här i vår stad, i vårt land och i hela världen. Så stanna upp när du hör att Jesus säger ditt namn, två gånger i sträck, också som när Gud avbröt Abraham enligt Första Mosebokens 22:dra kapitel, när han var på väg att offra Isak. Lyssna på den rösten som befriar dig och räddar människor.