Författare: Kristian Lillö

I dagspress och aningslösa men streetsmarta sociala medier och debatter som inte vet vilka de slår följe med, (eller så vet de), men framför allt i den estetiska minimalistiska ordfattiga kultur där vuxna människor med inköpt vinbox hängivet och litet sekteriskt ser säsongvis av tv-serieboxar, närs och upprepas uppfattningen att[…]

Läs mer

Religiösa och kulturella lokaler för människor här i Sverige sätts i brand. Slagord. Sprayburkar. Skräck. Hatbrott - angrepp mot människor, skadegörelse p g a offrens egenskaper och identitet. Tysta medgivanden runt om. Smygande normalisering och tillvänjning. Vissa människor rycks med och blir små facklor i ett stort spel. Eskilstuna och[…]

Läs mer

Religiösa och kulturella lokaler för människor här i Sverige sätts i brand. Slagord. Sprayburkar. Skräck. Hat. Tysta medgivanden. Smygande normalisering och tillvänjning. Allemansrätten begränsas till att gälla naturen. Kulturerna ställs mot varandra, och sedan sätts en kultur över en annan. Vissa människor rycks med och blir små facklor i ett[…]

Läs mer

Häromdagen såg jag Interstellar på bio! Och reklamen var missvisande. Inte var detta en science fiction film, overklig eller framtida, som man hade sagt. Det var ju en julfilm om vår tid! Människor väcks av drömmar om natten. Drömmar om det som hände när jorden rubbades första gången av gravitationsförändringarna,[…]

Läs mer

Nu har jag varit i Lundby församling ett år och 15 dagar. De senaste månaderna har många här i Göteborg börjat fråga mig litet mer på djupet. Både om personliga saker. Och om tro och politik. Parallellt med frågandet möter jag en gåpåigare och rättframmare ton och ett djupare tilltal,[…]

Läs mer

KG skrev i en fin liten bok att det som "hörs i förkunnelsen blir till i spänningen mellan texten och kontexten". (Det som hörs, ett predikoteoretiskt perspektiv, 1985). Boken är fortfarande aktuell, ja aktuellare än någonsin! Det tillhör prästs uppgift att förkunna som en del i allt diakonalt som händer[…]

Läs mer

För precis en vecka sedan, onsdagen den 3 december, hände det igen, och först idag berättade prästen Johanna om det. Och inget kan hejda mig från att blogga det direkt! ”Det var ett ungt par från Eriksberg någonstans, med lika unga faddrar, som i onsdags klev in i Lundby Nya[…]

Läs mer

För ett tag sedan lade jag ut en predikan på hemsidan och skrev sedan en liten artikel med i ett stort sett samma formuleringar. Det var om en sak som jag vet är av betydelse för många människor i Sverige. Eftersom Dagens Nyheter för mig, liksom för många, tillhör de[…]

Läs mer

Det är alldeles speciellt att gå omkring i gamla medeltida städer på tidiga lördagsmorgnar. Som för något år sedan, i Lund: Vagnar dras för hand upp från nattens vila på inhägnad tomt, på en liten bakgata. Vagnar som ställs i rad och vinkel på torget. Över dem kläs tältduk på[…]

Läs mer

Det är natt i sorgens värld. Båten som länge legat vid stranden är på väg ut på havet. Den förs sakta ut av tiden. I båten sitter människan som sörjer, med sitt ansikte gömt i sina egna trötta händer som är kalla av orörlighet. Tiden distanserar varje sörjande bort från[…]

Läs mer