På vår Herres chiffonjé

Så här säger Gud i en bibeltext när människorna klagar på att Gud har glömt den:
”Glömmer en kvinna sitt lilla barn, bryr hon sig inte om den hon själv har fött?”

Jag får en bild i huvudet när jag hör de där raderna. En bild av en gammaldags chiffonjé, eller byrå. En mörkbrun möbel med vacker ådring. Och högst upp, ovanpå skåpet, står massor av fotografier i svartvitt och färg. Jag har sett sådana där skåp ibland, både när jag jobbade i hemtjänsten och sedan jag blev präst. Frukterna av ett liv står samlade som fotografier på ett skåp: Bröllopsfoton, foton av föräldrar, syskon, barn, barnbarn och kanske barnbarnsbarn.

Bilder av alla som betyder, och har betytt, någonting för skåpets innehavare.

Den tankebilden får jag av Jesajatexten. För tänk om Gud har ett sådant där skåp? Vilka bilder tror ni står på det skåpet då? Jag misstänker att om Gud har en sådan här chiffonjé så måste den vara väldigt stor. För jag tror att högst upp på den står bilder på varenda människa som någonsin har fötts på jorden. Och varje gång en ny människa föds, sätter Gud upp en ny bild på chiffonjén. Så går Gud där och kastar kärleksfulla blickar på bilderna på skåpet och tänker ”Titta vad jag har åstadkommit. Det är inte så dumt i alla fall.”

Det är förstås en väldigt barnslig bild men jag tror ändå att den kan säga något till oss. Vi befinner oss i nyårstid. Det gamla är förgånget, det nya vet vi ännu ingenting om. För många kan det vara en löftesrik tid. För andra kan det, som för mig, väcka oro, funderingar på vad det nya året har i sitt sköte. Men Gud har på sin chiffonjé bilder av alla sina barn. Av oss alla. Och däribland står ju i så fall också en bild av Jesus, som var och är Guds son på ett alldeles speciellt sätt. Genom Jesus kunde Gud komma oss närmare än vad som annars var möjligt. Genom Jesus delade Gud våra erfarenheter. Man skulle kunna säga att Gud själv provade på hur det var att vara snickare.

Och varje gång Gud ser på sina fotografier på chiffonjén så kan Gud tänka ”jo, de är väl lite dumma och obetänksamma ibland, mina barn- men jag vet hur det är, jag har ju själv varit där”. Jag tycker att det här är en tröstesam tanke på nyårsdagen – att vad vi än gör så finns vi ständigt där på Guds chiffonjé, medan Gud kärleksfullt dammar av bilderna med sin allra mjukaste dammtrasa.

Kjell Dellert, präst