En uppgiven Gud


Tack Jesus att du känt det vi känner.
Jesus har också känt hopplöshet och uppgivenhet.
Jesus har också försökt göra sig förstådd men inte fått gensvar.
Jesus har också satsat allt, och märkt att de runt omkring inte alls förstår.
Jesus har också sett människor han bryr sig om göra samma misstag om och om igen.
Jesus vet allt om tröttheten, ledsenheten och förtvivlan. Han vet allt om att vara modfälld och resignerad.

Många gånger har jag drabbats av frälsningen, det vill säga blivit räddad, just där i hopplösheten. När jag slängt ner med armarna och sagt ”jag ger upp”. Då fylls plötsligt tillvaron av ett annat ljus, som inte kommer från mej eller någon av mina medmänniskor, utan från Gud själv.

Gud lyser med sin stora ficklampa på mina bekymmer och berättar för mig att de går att lösa.
Gud håller om mig sådär alldeles lagom hårdlöst så jag förstår att jag räcker till, precis så uttröttad som jag är.
Och när jag har vilat färdigt ser plötsligt saker och ting som upptagit mitt medvetande ut på ett annat sätt.

Jesus får många gånger ”ge upp”, vänta in, ha tålamod. Ett fint ord för det är ”överlåtelse” och det tåls att övas på.
I sinnesrobönen säger vi att vi ska acceptera det vi inte kan förändra, det är lika svårt som det låter, men när vi väl lyckas öppnas helt andra dimensioner. Så här ber vi då:

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden.

Det finns en räddning för den som inte orkar längre. Vi har en Gud som vet hur det känns.

Tack Jesus att du känt det vi känner. Och visar oss uppgivenhetens frälsning.

7 kommentarer

Emélie E.H säger
25 oktober 2018 – 03:04

Just nu befinner jag mig i Brisbane, Australien, där jag studerar. Jag är kroniskt sjuk och milt handikappad. Detta är första gången jag gjort något på heltid på över 3 år, och jag har hela tiden vetat att det är en möjlighet att jag kanske inte klarar det.
Under en veckas tid nu har jag varit sjuk på grund av min sjukdom och heltidspluggandet. Igårkväll pratade jag med min mamma i telefonen och grät för jag var så slut, och jag pratade om att jag kanske måste ge upp detta och åka hem ändå. Jag kände mig så uppgiven, så ensam, så besviken på migsjälv för att jag inte klarar detta. Jag klarar knappt heltid, hur ska jag då också hinna ta igen den veckan jag missat?
Att läsa denna texten var precis vad jag behövde. För allt som jag känt togs upp i denna texten. Jag är trött, jag känner att jag kämpar för inget, jag blir mer sjuk ju mer jag jobbar. Men jag är inte ensam. Och jag är inte den första att känna såhär.
Denna texten gav mig vad jag behövde för att ta ett djupt andetag, sänka pulsen lite, strunta i stressen, och göra det jag hinner. Ta det i en lugn takt. Och är det menat att vara kommer jag klara det på dessa villkor, och klarar jag det inte var det inte för att jag inte uppnådde vad jag skulle här utan då var det nog meningen att det var en annan livsläxa jag skulle lära mig på denna tiden. I vilket fall måste jag sluta oroa mig och stressa, och istället visa tillit och göra mitt bästa.
Det kan inte ha varit en slump att denna text publicerades precis när jag behövde den som mest. Tack så mycket för att du skrev detta <3

Redaktör svarar
28 mars 2024 – 06:35

Hej Emélie! Tack för ditt delande.
Jag blir glad av att läsa att texten gav dig något i den situation du är i, även om den i sig givetvis låter väldigt tuff. Jag lider med dig och känner igen mig i det du beskriver. När det är tusentals bollar som vinner i luften och man inte ens mäktar med att höja händerna för att ta en lyra. Var rädd om dig där i uppgivenheten, gör något som är gott för dig i helgen. Jag ber för att din energi ska återkomma, när så är dags. /Magdalena, präst

Micael säger
26 oktober 2018 – 08:19

Ett par gånger har min ork att fortsätta min vandring på denna jord, tagit slut. Varje gång har Herren dragit upp mig ur mörkret och gett mig mer ork, ork att fortsätta. Nu har den ork han gav mig senast varat i några år och just nu känns det som att den kommer att räcka tills han kallar hem mig. Har nog aldrig varit så säkert på att Han går bredvid mig som nu, det känns tryggt och Hans kärlek hjälper mig att klara av motgångarna. Jesus jag älskar dig. Amen

Redaktör svarar
28 mars 2024 – 06:35

Hej Micael, tack för ditt delande. Det gör mej gott att höra att du tagit dej upp ur mörkret och kanske nu kan se tillbaka på det som något annat än du upplevde när du var i det? Jag hoppas din fortsatta livsresa blir fylld av värme och Jesu kärlek. Allt gott/Magdalena, präst

H säger
26 oktober 2018 – 09:26

Tack! Detta var bland det bästa jag läst och det gick rakt in i hjärteroten. Ibland är det nästan läskigt hur texter kan komma i flödet i precis rätt tid. Och det gjorde den här texten. Den talade direkt till mig och fick mig att känna lugn och tillförsikt och en känsla av att allt kommer lösa sig.

Hittade Jesus precis när mitt liv höll på att trasas sönder fullständigt. Vågar inte tänka tanken vad som skulle hänt annars. Det har verkligen förändrat mitt liv till det bättre och jag kan nu äntligen se framåt. Och det jag inte kan göra något åt lägger jag i Hans händer. Återigen TACK! <3

Redaktör svarar
28 mars 2024 – 06:35

H, tack för ditt delande. Tänk att det kunde bli så, att detta var precis vad du behövde just nu. Jag är glad att mitt grubbel kunde åstadkomma det. Jesus dyker ofta upp i trassel, både i bibelns berättelser och i våra liv. Allt gott/Magdalena, präst

Rune Broström säger
26 oktober 2018 – 11:29

Får en så stark tro av hjälp. Jag vet hur fantastiskt Guds styrka kan hjälpa . Gud hjälper mig om jag ber honom. Har sååå många exempel på det. Be om hjälp!

Redaktör svarar
28 mars 2024 – 06:35

Rune, tack för dina ord! Tänk så viktigt det är att våga be om hjälp. Hur gudsriket liksom utkristalliseras när vi får chansen att ta emot och/eller ge hjälp. Allt gott/Magdalena, präst

Maria säger
27 oktober 2018 – 04:28

Detta är evangelium för en utbränd präst som inte vet hur jag ska klara av att vara präst längre - och vad ska jag göra då?
Trött och sliten och kan inte somna (fast jag tagit min tablett). Men Gud går med mig, sitter på sängkanten och säger: Det blir bra nån gång. Nån gång.

Redaktör svarar
28 mars 2024 – 06:35

Maria, åh vad du är viktig – som den utbrända människa och präst du är. Om detta var evangelium för dej anar du inte vad du är, nämligen ett levande evangelium för alla präster som någongång känt som du eller varit påväg att känna så. Var rädd om dej/Magdalena, präst.

Cristina Carlsson säger
27 oktober 2018 – 06:10

C. Tack! Det här behövde jag idag. Funderar just nu på att göra slut på livet i morgon. Orkar inte leva längre. Har 14 diagnoser som gör att jag har ständig värk. Nu kan jag knappt röra mig. I dessa 14 diagnoser finns även depression och suicidtankar som ibland blir starkare än annars. Just nu är de ovanligt starka. Jag orkar inte med det här livet längre! Kan det verkligen finnas en gud som bryr sig om mig? Är utbildad pastor men blev utbränd för ca 20 år sedan, och har sedan dess aldrig kommit tillbaka. Allt känns totalt meningslöst.

Redaktör svarar
28 mars 2024 – 06:35

Kära Cristina, jag lider med dig. Du beskriver att du hamnat i något som liknar en återvändsgränd. Och där önskar jag att du slapp vara ensam. Ring gärna jourhavande präst på 112 för att få hjälp att fundera över din situation. Min önskan är att du inte tar ditt liv. /Magdalena, präst

Anette säger
27 oktober 2018 – 07:31

Tack för dessa ord. Så sant!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.