För ett år sedan var oron akut om situationen i världen, hur det skulle sluta. Nu, ett år senare kan jag konstatera att Jesu tal och bibelns berättelser om den sista tiden återigen har blivit högaktuella. De senaste åren har vi upplevt flyktingkriser, pandemi, politisk polarisering, ett stort krig i Europa, en ekonomisk kris, gängkonflikt med ökat dödligt våld, en våldsutveckling i Israel-Palestina som övergått i fullt krig och en fortsatt ekologisk kris med den globala uppvärmningen.
I evangelietexten för andra advent talar Jesus om tidens slut. Tecknen är svåra att tyda, men Jesus förklarar dem. När det är mycket oro i samhällen och i naturen är tiden nära för Människosonens återkomst. När Lukas skriver om Jesu förkunnelse är det inte de kristna som ska drabbas speciellt. Oron gäller alla människor oavsett ursprung eller tillhörighet.
De katastrofer vi ser i vår omvärld idag drabbar alla på vår jord. Det är lätt att tappa hoppet och tron på framtiden. Vändningen i berättelserna är att det viktigaste som kommer att hända mänskligheten ska föregås av katastrofer. Skräcken ska bytas i glädje och förhoppning. Oron och skräcken är tecknen på Människosonens nära förestående återkomst. På samma sätt som fruktträd knoppas innan sommaren så visas oro och förskräckelse som tecknen för Jesu återkomst.
Det är ett liknande skeende som i påskens händelser – Jesus lider och dör, därefter uppståndelse och seger. Världen lider och går mot undergång, därefter Människosonens återkomst och seger. Jesus säger till oss att redan när katastroferna sätter in, så ’räta på er och lyft era huvuden’. Det handlar om att stå upp rakryggat med kraft. Det är en stark och stolt hållning. Jesus uppmanar oss att vara stolta och modiga i tider av oro. Att lyfta huvudet är ett uttryck från det gamla Israels tid att vara stolt och inte kröka på nacken. För oss i vårt tid säger Jesus; ’var stolta, modiga och uthålliga’.
Tron som vi litar på kräver inte att vi ska förstå eller klara allt. Den kräver inte att vi ska förändra världen. Det finns inte ens en förväntan att vi inte ska vara rädda. Den erbjuder oss att lita på Jesu löften och Guds ingripande. Människosonen återkommer när tecknen visar på det. Det är smärtsamt när knoppar brister skriver Karin Boye och det är smärtsamt innan Människosonens ankomst.
Trösten för oss idag är att i tider av oro och katastrofer är vändningen som närmast. När vi vet det kan vi stå stolta och se att bland plågorna finns kärleken närvarande som motkraft. Där i kärlekens mitt har Jesus alltid varit nära. Där har himmelrikets utbredning alltid pågått.
Oron för ett år sedan vände. Allt förändrades. Min kropp är kraftigt förändrad, men jag lever och hoppas att få leva många år till. Vi får tro att det finns en vändning i tider där döden flåsar oss i ansiktet. Jag envisas med att tro, även om omvärlden är mer skrämmande och hotfull än någonsin tidigare. Han kommer tillbaka och vi får stå med raka ryggar och upphöjda huvuden.
Lämna ett svar