Det är svårt att veta hur man ska hitta glädjen igen efter en depression. Här är ett tips som till och med handlar lite om Jesus. Och kanske kan vänner, en tekopp och genuin tacksamhet värma upp en frusen själ.
Hon var tacksam, men hon kunde inte känna någon glädje.
Det hade varit en jobbig tid. Inte mörk. Depressioner är inte alltid mörka. Mera som en förödande jämngrå dimma. Vissa dagar hade hon varit nära att ge upp. Bara strunta i allt. Vad var det ändå för idé? Det blev ju inte bättre.
Men hon hade inte haft ork ens till det.
Hennes vänner hade peppat henne. Funnits där för henne.
-Kom igen Susann! Du klarar det!
-Du är stark.
-Vi finns här för dig.
-Det finns hjälp att få!
Och jo, på något sätt hade hon tagit emot hjälpen. Hade klarat sig igenom. Nu låg allt det jobbiga och svåra bakom henne. Ärren fanns kvar. Både i själen och på kroppen. Dem skulle hon alltid bära med sig. Som en notering, en påminnelse om det som hade varit. En erinran så att hon inte skulle glömma vad hon varit med om, eller att hon varit stark nog att klara sig igenom. Promenader, medicin och goda vänner hade hjälpt. Hon var en överlevare!
De stod kvar, även när det var som mörkast
Hon kände sig hudlös och oskyddad. Skämdes över att hon varit så svag. Hon som borde ha varit stark.
Och hon var tacksam, tacksam över alla som funnits där för henne. De gav inte upp, även när hon själv ibland tappat modet. De hade orkat stå kvar, även när det var som mörkast. Även när hon själv velat knuffa bort dem för att allt varit så jobbigt och hon inte orkade. Men de stod kvar, och hon var verkligen tacksam. Men hon kunde inte känna någon glädje.
De gav inte upp, även när hon själv ibland tappat modet.
Hon snurrade försiktigt på tekoppen medan hon funderade. Behövde hon vara glad? Eller räckte tacksamheten, även när tårarna hotade att bryta fram?
Det ringde på dörren. Hennes vän Johan kom över. Det kunde kännas jobbigt ibland men hon uppskattade deras omsorg. Snart satt de båda med varsin tekopp.
Vad skulle Jesus ha gjort?
Blicken föll på armbandet Johan hade. W.W.J.D What Would Jesus Do? Vad skulle Jesus ha gjort?
-Skrattade Jesus? frågade hon.
Johan funderade lite. Just nu kunde han inte påminna sig en enda bibelvers där det stod att Jesus var glad. Han tackade Gud flera gånger. Ibland var han arg, eller ledsen, som när hans vän Lasaros dog. Men stod det någonsin att Jesus var glad?
-Jag vet inte? sa han. Jag är säker på att även Jesus hade skrattat, ett sådant där skratt som kommer från hjärtat och får hela kroppen att skaka. Ett sådant där som man inte kan hålla tillbaka. Men vet inte om det står i Bibeln? Varför undrar du?
Jag är säker på att även Jesus hade skrattat, ett sådant där skratt som kommer från hjärtat och får hela kroppen att skaka.
Hon förklarade. Försökte berätta att hon var tacksam, det var hon, men, hon att hon inte kände någon glädje. Och måste man inte det om man är tacksam?
-Susanne, sade Johan, och drack lite te, det är en lång resa. Och Jesus bär dig, även när du inte känner det. Vila i Gud. Vila i det första steget, att orka känna tacksamhet, och sedan får glädjen komma när den är redo.
Maria Scharffenberg, präst
Lämna ett svar