Till innehåll på sidan
Andreas Sundström, präst

Beredskap

Det finns mycket att oroa sig för. Men mitt i vår desperation rider Jesus in i världen och påminner oss om Guds räddning.

Här kan du lyssna på detta blogginlägg, inläst av författaren:


Gode Gud, hjälp oss!
Jag sitter vid köksbordet med den gula broschyren från MSB framför mig. Texten känns viktig och angelägen. Men broschyren ”Om krisen eller kriget kommer” väcker även starka känslor och minnen i mig. Sorg, trötthet och ilska.

Jag minns nyhetsrapporteringen 1989 när Berlinmuren föll. Jag minns morfars berättelser om flykten som tonåring från andra världskrigets sovjetockuperade Estland. Berättelser om hur hans bröder skickades till ryska arbetsläger. Jag minns stoltheten och tårarna i morfars blick när han 1991 fick hissa den estniska flaggan i sin estniska hembygd när landet blev fritt efter nästan 50 år av ockupation.

Jag minns hur det var att växa upp som barn i Sverige på 90-talet. I en värld som gick i rätt riktning. I fredens riktning. I frihetens riktning. Det är något mina barn inte får uppleva. Istället präglas deras vardag av hot om krig och behov av beredskap. Suckande och bedjande utbrister jag vid köksbordet: Gode Gud, hjälp oss!

”I fredens riktning. I frihetens riktning.”

I söndagens text om Jesu intåg i Jerusalem berättas det om hur folkmassorna i den fullpackade staden ropade samma sorts ord: Hosianna, Davids son! Ett rop som direkt översatt betyder ”rädda oss” eller ”hjälp oss”. Ord som innehåller ett desperat element från någon som lider eller är i fara.

Det märkliga med folkmassans desperata bön i Jerusalem för nästan 2000 år sedan är att den var riktad till en person utan världslig makt. En person som vare sig var rik eller förfogade över arméer. En man som red in i staden, inte på en krigshäst, utan på en åsna vars symbolvärde var ödmjukhet och ringhet.

Det säger oss någonting om hur Gud väljer att verka i vår värld. Inte med världslig makt, våld eller vapen. Inte med rikedomar eller status. Utan med en annan sorts makt. En förlåtelsens makt, en kärlekens och fredens makt. En makt som vi med historiens facit vet skakade om hela romarriket, hela världen, och än idag ger människor kraft att förlåta varandra.

”I mitt inre bereder jag mig på det som är större: Guds makt i vår värld.”

Under adventstiden, som är en beredelsetid, bereder vi oss på att Kristus själv kommer in i våra liv. Inte med makt och vapen, men med ett radikalt budskap om omvändelse, förlåtelse och upprättelse. Vi bereder oss på att bära hans budskap och den frälsning han vunnit åt oss som ett svar på vårt desperata ”Hosianna!”. En räddning vi uthålligt får vara beredda på, tills dagen kommer då krig och våld är besegrat av Guds kärleks makt.

Jag vet inte hur det kommer att gå till. I det lilla bereder jag enligt den gula foldern, och i mitt inre bereder jag mig på det som är större: Guds makt i vår värld.

Vi ber:
Gud, du som i Kristus uppenbarat din vilja för vår värld,
Du som visat oss att du vill fred och nåd för alla människor,
låt ditt rike komma, låt din vilja ske.
Låt den dag komma snart då din vilja förverkligas mitt ibland oss,
med nåd och fred för alla folk.
Amen.

Läs mer texter av Andreas Sundström
Läs mer texter om Första advent

Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.