Tacksamhet är ett brutalt svårt ord ibland. Det finns ett väldigt amerikanskt uttryck som lyder ”count your blessings”, vilket ungefär betyder ”glöm inte allt du har att vara tacksam för”. Jag tycker sådana uttryck är svåra. För även om jag räknar upp allt det goda i mitt liv så finns det dagar när jag ändå inte känner mig särskilt tacksam.
Det kan handla om små saker som när jag missar bussen, när kaffet är slut eller när jag råkar på den där personen som alltid irriterar mig. Det kan också handla om de stora sakerna. Svåra personliga konflikter, när hela världen verkar gå i fel riktning, eller det som jag personligen just nu bär: att en person i min närhet blivit svårt sjuk. Då är det svårt att ”räkna mina välsignelser”, och tänka att det jämnar ut sig i längden.
Så när jag läser i söndagens evangelietext om hur folk kom till Jesus med sina sjuka, och om hur han inför en häpnande folkskara botade dem alla, ja då väcker det saker i mig. Lama som kunde gå igen, blinda som fick sin syn, lytta som blev friska och stumma som fick talet åter. Jag kan verkligen förstå den tacksamhet som bibeltexten beskriver. För det är något jag önskar för personen i min närhet som är sjuk. Det är en tacksamhet jag längtar efter och ber om varje dag. Den sortens längtan som kallas för hopp.
Ett sätt att se på världen
Ibland behöver jag påminna mig om att tacksamhet, precis som hopp, inte enbart är en känsla. Tacksamhet, som kristen, är ett sätt att se på världen och tillvaron i ljuset av vem Jesus är. Guds son. För i ljuset av vem Jesus är, blir allt det goda vi möter eller gör en gåva och en välsignelse från honom som visat vad kärlek är. I ljuset av vem Jesus är, blir allt det onda vi möter eller gör ett löfte om upprättelse och bot genom hans död och uppståndelse.
Både det onda och det goda, det lätta och det svåra, ryms i ljuset av Jesu kärlek, död och uppståndelse. Söndagens bibeltext är en påminnelse om det. Inte som en enkel quickfix eller ett löfte om att allt i livet kommer ordna sig här och nu. Utan som ett sätt att orka bära ett uthålligt hopp om att tillvaron en dag kommer att återupprättas. Att världen, och vi alla med den, en dag genom Guds makt och kraft kommer bli hel.
Tills den dagen kommer behöver vi påminna varandra om vårt kristna hopp.
Påminna oss själva om att praktisera tacksamhet. Mitt tips då är inte ”count your blessings”. Mitt tips är att hitta andra människor som bär en kristen tro att praktisera hopp och tacksamhet tillsammans med. För det är brutalt svårt att göra själv. Men av någon anledning är det lite enklare när man gör det tillsammans med andra. Och vem vet: kanske du får vara den som bär hopp och tacksamhet vidare till någon annan. Det är en välsignelse värd att räkna.
Vi ber:
Gud, du som genom din Sons död och uppståndelse visar oss ett evigt hopp,
gör oss uthålliga i tacksamheten.
Stärk oss i tro, hopp och kärlek,
och låt dagen då ditt rike blir synligt bland oss komma snart.
Amen.
Tacksamhet? Tacksamhet!
Kommentarer
4 svar till ”Tacksamhet? Tacksamhet!”
-
Tack Andreas för påminnelsen om dessa fina & viktiga ord som tacksamhet, tro, hopp & kärlek 🙏🏻❤️
Jag är lite nyfiken på ” låt dagen då ditt rike blir synligt bland oss komma snart.” Hur tänker du att man kan tolka dessa ord? 🥰
Att gud visar sig/ sitt rike här för oss på jorden, medan vi lever? Eller att vi avslutar vårt liv här inom kort & stiger upp till hans himmelrike? ❤️
-
Oj, så jag behövde denna text som bara dök upp i flödet till mig. Nyopererad och mörbultad men mycket tacksam att jag är lagad, vet att jag kommer att bli frisk och stark men medveten om andra med svår ohälsa har det svårare. Min omtanke till er 🙏🏻
-
TACK!
-
Tack för känslan att kunna, våga känna tacksamhet. För mig handlar det om att kunna, våga känna tillit.
Lämna ett svar