Kyndelsmäss?

Vad sjutton är kyndelsmässodagen för dag egentligen? För många är nog kyndelsmässodagen ett typexempel på gamla helger som ingen numera fattar grejen med.

Jag vet inte om det är så för dig kära läsare men för att hjälpa till lite så ger jag nu här en gång för alla ett svar på vad kyndelsmässodagen handlar om; den handlar om hopp. Och visst är vi alla ganska överens om att hopp är sällsynt och efterlängtat i vår tid? Vad hoppet består i förstår vi av den bibelberättelse som alltid blir uppläst i kyrkorna denna dag.

Där möter vi två gamla människor, Symeon och Hanna. De befinner sig i Jerusalems tempel just då Josef och Maria kommer dit med Jesusbarnet. De ska följa torans bud och bära fram tackoffer för honom.

Vi vet inte hur det går till men på något sätt förstår Symeon och Hanna genast att den lille Jesus är frälsaren folket så länge längtat efter.

På vilket sätt ger det här hopp för Symeon och Hanna? Ärligt talat kanske det inte förändrar så värst mycket i deras situation. Vi har fått veta att de är gamla och ingen av dem kommer troligen få uppleva något Jesus gör som vuxen. Men ändå ger det hopp. Detta säger oss något viktigt om hoppet i den kristna tron.

I Guds händer
Hopp är inte detsamma som optimism. Hopp betyder tyvärr inte att alla de problem de ser framför sig ska lösa sig. Hoppet består i att allting ytterst sett ligger i Guds händer. Även framtiden.

Bibeln talar om det stora lyckliga slutet som ska komma en dag då. Om att Gud ska göra att det goda råder överallt. När det ska ske vet vi inte men att det ska ske får vi lita på. Det har vi nämligen redan fått tecken på.

Det viktigaste tecknet på att vi kan ha det hoppet är enligt bibeln Jesus uppståndelse. För om till och med uppståndelsen var möjlig för Gud får vi tro att Gud också kan och vill ge nytt liv åt hela världen.

Hoppet kommer i små doser
Vi får också ta emot hoppet i smådoser. I korta aningar om att världen är i Guds hand.
För Symeon och Hanna var det detta som hände när de fick se barnet. För oss kanske det händer när vi möter oväntad vänlighet, när vi får komma till vår rätt eller när Gud känns nära. Inte så sällan är det kanske precis samma som för gamlingarna i templet; att barn ger hopp om livet.

Nu kära läsare får du en läxa för veckan som kommer. Håll ögonen öppna efter sådana hoppfulla tecken på att Gud är med oss.

Symeon och Hanna berättar om barnet för alla som vill höra och Lukasevangeliet återger de ord Symeon säger. Jag brukar ofta säga dem tyst för mig själv efter att jag lett en gudstjänst.
»Herre, nu låter du din tjänare gå hem, i frid, som du har lovat. Ty mina ögon har skådat frälsningen som du har berett åt alla folk, ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel.«

Allt är i Guds händer
För mig är det ord av hopp. Ett tack för att jag återigen fått påminna mig att allt är i Guds goda händer.

Men det ska jag säga, det är inte alltid så lätt att uttala dem. Ibland känns de tomma på grund av allt elände som omger oss. Då blir de istället till en uppmaning till mig att höja blicken och tänka på grunden för mitt hopp. Jesus seger över ondska och död.

Jag vill avsluta med vackra ord från Mika i Gamla testamentet:
Jag har fallit men reser mig igen, jag sitter i mörker men Herren är mitt ljus.

Fler texter om Kyndelsmässodagen
Fler texter av Tomas Jarvid