Under de senaste åren har ett flertal stora konflikter och krig fyllt mediaflödet här i Sverige. Ukraina, Gaza, och nu Iran. Bakom det som syns i nyhetsrapportering och sociala mediers brus, bakom staters och gruppers kamp om makt och resurser, finns vanliga människors lidande, utsatthet, sorg och förlust. När människor lider eller till och med dör så gör det något med oss. Det väcker tankar, känslor, rädslor och frågor.
Efter drygt två veckors krig och bombningar i mellanöstern brottas jag aktivt med frågan: Var finns Gud just nu i det som händer i Teheran? Vad betyder det att bära en kristen tro i en värld som brottas med krig och konflikt? Var finns Gud i allt detta mörka, farliga, och onda?
I söndagens evangelietext berättas det om hur människor frågade sig vad Jesus menade när han talade om att ”äta hans kött och dricka hans blod”. Frågorna gällde inte så mycket att Jesus talade med väl bekanta bilder lånade från sin tids offerriter. Frågorna gällde snarare vad Jesus menade med att det var han själv som var ”livets bröd”, att han själv var gåvan från ovan, att han själv var den som tog offerdjurets och måltidens plats. Bilden av att Jesus själv var Guds gåva, vägen till liv, och den som med sin närhet visar på vem Gud är genom att ge sig själv till andra, det var en mycket kontroversiell sak att säga.
Det är den kontroversiella tanken som jag går och bär när jag i mina nyhetsflöden ser vad som händer i Iran och kringliggande länder. Tanken att mitt i allt våld så är Jesus själv vara närvarande och tar plats med den som lider. Med de som törstar efter frihet, rättvisa, tröst och framtidshopp. Att det är i Jesus själv som hoppet finns, som livets bröd finns för oss.
Gud är inte den som går de värdsliga makternas ärenden, och varken presidenter eller diktatorer är Guds förkämpar eller ställföreträdare. Den sortens religiösa legitimering av makt är inte det bröd som ger hopp, liv eller framtidstro.
Men trots att fred och hopp känns långt borta är saker och ting inte hopplöst. Som kristna får vi bekänna oss till Jesus själv. Till den som är livets bröd och som möter oss i bön och sakrament. Till den som visar vem Gud är genom att välja en annan väg än maktens och krigets väg. Till Jesus själv, som mitt i både krig och fred vandrar mitt ibland oss, och delar bröd och liv.
Jag är övertygad om att Jesus är närvarande i skyddsrummen i mellanöstern, i Ukraina, och i andra konflikt- och krigszoner. Inte som krigande part, utan som medlidande kraft. Och det är den bön som jag bär inom mig, dag efter dag. Det bröd jag tar emot i varje nattvard, och det hopp om liv som jag håller fast vid: ”Ge oss idag det bröd vi behöver” – Ge oss det brödet som håller hoppet om en bättre värld levande.
Vi ber:
Gud, du som är oss nära i varje konflikt, varje skyddsrum, varje ögonblick,
ge oss av det hopp och det liv som aldrig dör,
ge oss av det levande brödet som är Kristus,
och låt den dag komma snart då din eviga fred må råda.
Amen.
Kommentera det här inlägget