Recept för livet

Jag skjutsade ett av mina barn till en folkhögskola. När vi var framme började vi bära in packningen. Plötligt står en man där.
-Hej, jag heter Janne!
-Hej, Larsa heter jag och – Mer hinner jag inte förrän Janne gripit tag i en väska och med hög röst proklamerar:
-Jag hjälper er att bära, för jag har blivit frälst. Förut höll jag på med droger och bodde på gatan, men nu har jag Jesus, och han har frälst mig.
-Så bra för dig, svarar jag, Jesus är en bra figur.
-Jo du, han har i kraft av sitt namn frälst mig! Sen vänder han sig till mig, kommer nära, liksom kryper in på kroppen. Sakta viskar han:
-Är du frälst?
Jag andas djupt och viskar tillbaka.
-Jag tror på Jesus och jobbar som präst. Jag känner instinktivt att det blev ett konstigt svar. Men Janne säger bara:
-Bra, då ska vi be tillsammans när vi burit upp all packning.

Det blev en kort bön när allt var på plats. Ändå följde en tanke mig hela vägen hem. Varför svarade jag inte Janne med ”Yes, jag är absolut frälst?”
Jag vet egentligen exakt varför jag snubblar på ordet frälsning. Det är ett komplicerat ord som jag tror det finns lika många definitioner av som det finns människor.
Jag skulle vilja hålla med Janne, men jag kunde inte. Jag förstår att Janne som levt ett hårt liv, nu upplever att Jesus räddat honom från gatans liv. Jag har inte alls den bakgrunden. Jag upplever inte att jag skulle behöva befrias från något i mitt liv.

I Andra Petrusbrevet i Bibeln talas om att Jesus befriat oss från begär. Så långt tycks det som att Jannes upplevelse stämmer in. Men så läser jag vidare och där står att istället för begär har vi återfått vår sanna natur, som det var tänkt från början, en möjlighet att utvecklas.

Vi får ett recept för livet med Gud: Tron behöver styrka, styrkan behöver kunskap, kunskapen behöver självbehärskning, självbehärskningen behöver uthållighet, uthålligheten behöver gudsfruktan, gudsfruktan behöver omtanke och omtanken behöver kärlek. Har vi allt detta kan vårt liv bära frukt. Frälsningen är alltså en process som beror väldigt lite på mig.

Så läser jag vad Jesus säger i Johannesevangeliet. ”Vandra i ljuset medan ni har ljuset! ” Här verkar det ju handla om mig iallafall. Kanske ska jag låta förvandlingen ske, bara låta Gud verka.

700 år innan Jesus föds, spår profeten Jesaja i Bibeln att det ska komma en speciell människa som ska befria oss från vår kamp. När Messias kommer ska svärden smidas om till plogar, alla konflikter ska försvinna. Det ska bli total fred. Är det ens möjligt? Inte nu – men kanske sedan? Kanske när vi – på riktigt –
bär Jesus i vårt inre. När Jesus bor i vårt inre.

Kanske betyder Jannes ord ”Jag är frälst” egentligen ”Jag har tagit emot Jesus, och vill bli som han.”
Vi är inte där än, men vi är på väg. Kanske är förvandlingen, befrielsen, något vi ska hänge oss åt dagligen.

Japp, Janne, nästa gång vi träffas ska jag också säga att jag är frälst. I alla fall att jag är på väg att bli frälst.

Larsa Rännar, präst