Att leva är att utmanas

Den heliga Mikaels dag, 2 oktober

Det största själssteget tar vi ofta när vi står inför det omöjliga. Ett steg som gör något hisnande med oss. Det tar oss bortom ord och förklaringar.

Idag kan vi brista ut, tack Jesus för att du utmanar oss! Vi kan läsa om hur händer och fötter ska huggas av, ögon ska rivas ut… Det som inte stjälper hjälper berättar talesättet. Hade varit enklare att bara riva ut sidan. Men det är Jesus vi talar om. Det är hans ord. Det är dags att gå på djupet med ett till ytan knepigt bibelord.

Högst upp på Lunds domkyrkas astronomiska ur står mörkrets och ljusets riddare. Varje timme slår de sina svärd mot varandra. En bild för kampen mellan ont och gott. Den som sker inom och omkring oss. Kampen när ett barn med skakiga knän står upp mot sin mobbare. Eller när vi med trötta armar släpar hem ytterligare en kasse med rödbetor och mjölk. I det världsvida sker kampen för ett slut på krig, rasism, svält… Söndagens texter om Daniel och Jesus är två inlägg i den kampen.

Se på den trygge Daniel i sin mörka grop med lejon. Han ger oss en otrolig bild av tillit. Men kan vi relatera till honom? Det är inte lätt att leva i mörker och samtidigt tro på ljusets återkomst. Tvivel smyger sig snabbt fram där i gropen inför lejonens gap. Det är lätt att bli paralyserad och passivt invänta det svåra. Hur behåller vi Daniels tillit när sylvassa tänder hugger efter oss? Just när vi i mörkret söker svar händer något. Bredvid oss står ett annat lejon, Lejonet av Juda, befriaren. Som i en syn visar sig mannen som ser ut som en människa. ”Allt ska gå väl. Var stark!” Hör vi. Handgripligen tar han itu med problemet. ”Om något förleder dig, gör dig av med det.” Kompromissernas tid är över.  Hans väg är tydlig. Säg nej till allt som bryter ner ditt liv. Oavsett om det finns inom eller omkring oss, visa bort det. Hur bär vi den styrkan som Jesus visar oss? Orkar vi uttrycka vårt ”Hit, men inte längre!”? Var vårt svar landar beror på vår situation, vilka vi är och hur vi mår.

Livet innebär svårigheter, obesvarade frågor och problem. Men oavsett DNA och livsvillkor finns något som förenar oss. Det är inte vår duktighet, hur vi hanterar rädsla eller problem. Det som förenar är livets grundbult, fundamentet som håller ihop oss. Den grundbulten finner vi i mitten av det astronomiska uret. Där vilar svaret på vem som vinner kampen mellan ljus och mörker. Där ser vi Gud själv. En Gud som i sin värnlöshet blir till styrka, så kraftfull att inget mörker kan tränga bort hans ljus. Det är här änglarna kommer in i bilden. De som sjöng när Jesus föddes fick sedan andra uppgifter. Kanske är en av dem vid din sida? För den eller det som får oss att inte ge upp är en ängel. Ett sändebud om mod och styrka.  Kampen fortsätter. Vi gör vad vi kan i de sylvassa gapens värld. Men det stora är att vid vår sida står alltid lejonet av Juda, som idag som i en syn påminner oss. ”Allt ska gå väl. Var stark!”

Fredrik Beverhjelm, präst