Utan henne hade det inte hänt

Mitt i alla de andra mysterierna som omger julen finns mysteriet Maria. Ibland avbildas hon som en blond och blåklädd ung kvinna, men vem var hon, egentligen? I Bibeln får vi syn på henne då och då, en känsla av ”där är hon ju!”, och sedan hamnar hon i bakgrunden igen. Visst, i förhållande till att Gud blir människa på jorden, och det stora undret, är kanske inte hennes person det viktigaste. Men utan henne hade det inte hänt.

Utan Maria ingen födsel av Gud som människa. Utan henne inga krubbor med söta små får och visa män med avskavda guldmantlar. Utan Maria inget Ave Maria av Gounod och Bach. Utan henne inget Magnifikat. Utan Maria inget mysterium, vågar jag mig på att hävda.

Kanske hade Gud hittat en annan kvinna till att föda Jesus. Kanske hade det skett på något annat sätt. Men nu blev det Maria. Rätt unik, och ganska vanlig.

En och annan av mina kollegor har svårt att tala om Maria. I deras ögon är hon ingen feministisk förebild, kanske för att hennes undergivenhet och jungfrulighet har betonats. Men för mig är det precis tvärtom. Hon ligger mig varmt om hjärtat, Maria.

Jag ser henne i ansiktena på truliga konfirmandflickor, och i ansiktet på kvinnan som förlorat sin son och möter mig för att prata begravning. Hon syns i de trötta ögonen hos de nyblivna mammorna, där de gäspar under babysången, och i den desperata blicken hos mamman som letar efter som bortsprungna unge i stormarknadsvimlet. Jag ser henne i de knutna nävarna och bestämda minerna hos unga kvinnor och barn som demonstrerar för en bättre värld.

Ganska vanlig, och rätt unik.

Även som präst är Maria min förebild. Hon bar Jesus till världen, gav honom rent fysiskt till världen. Det får också jag göra i nattvarden. Utan henne ingen nattvard, ingen korsfästelse, ingen uppståndelse. I Magnifikat, Marias lovsång, förkunnar hon budskapet om Guds befriande kraft genom Jesus, och om vilket radikal jämlikhet som detta innebär, men hon vågar också ifrågasätta och fråga när hon inte förstår eller håller med.

Starka Maria. Kloka Maria. Modiga Maria.

Ett sätt att avbilda Maria har varit de så kallade skyddsmantelmadonnorna. Det står en sådan som staty utanför Lunds domkyrka, och många har målats genom tiderna. På dessa bilder breder Maria ut sin mantel över en mängd människor, ofta många barn. Som en fågel skyddar sina ungar med vingarna. Hon som blev mamma till Guds son känner också ansvar för alla Guds barn. För mig och för dig.

I det, också, är Maria en förebild. Guds verk gäller alla människor. När Jesus föds, föds han till världen. Människosonen. En av oss, ganska vanlig, och helt unik. Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det, hon som var en judisk tonårsflicka. Utan henne hade det inte hänt.

”Fröjdas med Maria alla,
medan änglasången skallar
och de heliga åkallar
Jesus Krist av hjärtans grund!” (SvPs 432:3)