Har du någon gång läst en bok eller hört en sång och tänkt – det handlar om mig! Det händer mig ibland när jag läser Bibelns berättelser. Jag skulle också stökat runt som Marta om Jesus var på besök hemma hos mig. Jag hade också blivit arg som Mose om mina vänner hittade på en egen gud. Jag har också som profeten Jeremia sagt att jag inte duger till att predika.
En präst råkade lära mig att läsa Bibeln så när jag var ungdom. Jag berättade att jag uppskattade en berättelse om Petrus. Det är klart du gjorde, svarade prästen, ni är ju lite lika. Först fattade jag inte vad han menade. Skulle jag vara lik Petrus? Fick man tänka så? Om det var en komplimang eller inte det vet jag inte.
Petrus var en av de tolv lärjungarna. Han var fiskare. Han var med när Jesus uppväckte döda, helade sjuka och på olika sätt mötte människor. Petrus kallade Jesus för Messias, och verkade förstå att hans vän inte är en vanlig man. Gång på gång kan vi ana den djupa vänskapen. Som den där gången när Petrus gick på vatten. Att Jesus gjorde det är kanske inte så konstigt, men väl att Petrus gjorde det.
… men vår vän Petrus verkar också agera först och tänka sen. Som när han ville bygga hyddor på Förklaringsberget där Jesus visade sin helighet för honom. Jag tror att han ville stanna kvar i det heliga – det vill jag också ibland. Eller som när han högg av örat på en soldat som skulle gripa hans vän.
Så har vi stunden som kanske är den värsta i hans liv. Jesus har blivit korsfäst, och tre gånger säger Petrus att han inte tillhörde Jesus vänner. Som tre knivar i hans hjärta, tre gånger sviker han sin vän, sin identitet. Petrus får sen höra att Jesu grav är tom. Han springer dit så fort benen bär honom.
Senare kom den där natten när Petrus återigen fiskar. Han gör det han alltid gjort. Lägger ut näten och väntar. Ångesten dröjer kvar.
Den uppståndne Jesus uppenbarar sig för sina vänner. De känner inte igen honom. Kasta ut näten på höger sida, säger han. De lyder och får enorma mängder fisk. Johannes känner igen sin Mästare. De äter tillsammans, men ångesten gnager i Petrus.
Jesus ser på honom. Han ser på honom som bara Jesus kan. Älskar du mig, Petrus, frågar han. Ja, svarar Petrus. Tre gånger ställer Jesus frågan. Tre gånger får Petrus svara Ja. Han behöver inte tänka, han bara svarar. Denna kväll blir hans ångest utplånad. Tre gånger strömmar de försonande orden ur honom.
Följ mig, säger Jesus. Han säger inget om hur han betett sig, vad han sagt eller vad han kommer att säga. Följ mig, kallar han.
Kallelsen ekar än idag. Till dig och till mig. Det spelar ingen roll vad du gjort, vad du sagt eller vad du tänker. Följ mig, säger Jesus. Följ mig, och lägg bort det andra.
Det finns plats för dig och mig i den brokiga skaran som är Jesus vänner. Till alla oss med gåvor, med utmaningar, med mörker, med ljus. Till alla oss som handlar först och tänker sen. Till alla oss som tänker och avstår från att handla. Till alla oss – trasiga och knasiga – säger Mästaren: Följ mig!
Lämna ett svar