Only God can judge me. Orden uttalas ibland, du har kanske sett dem tatuerade på någons ben, på en tröja eller yttrade med en underton av trötthet. Orden har passerat mig många gånger. Endast Gud kan döma mig.
Vad tänker du när du hör orden? Jag tänker mig att det handlar om ett avståndstagande mot vad människor tycker. Tänk vilken befrielse att aldrig mer behöva tänka: Vad ska grannarna säga? Vad ska arbetskollegorna tänka? Gud dömer mig.
Kvinnan som i bibeln kallas Äktenskapsbryterskan tänkte nog inte så, orden fanns nog knappt i hennes värld. Denna kvinna, som inte ens har fått sitt namn nedtecknat. Hon förknippas med gärningen, som hon förstås inte var ensam om men som hon ensam får stå till svars för. Äktenskapsbryterskan. Hon som bröt äktenskapet. Hon används som ett medel för att ställa Jesus till svars, hon kastas som ett bevisföremål framför hans fötter som om hon vore en teologisk fråga snarare än en människa. Och där ligger hon vid den främmande mannens fötter.
De skriftlärda samlas runt henne, eller ja, de brydde sig kanske inte så mycket om henne. Hon var mest där för att ha något att ställa denna märkliga man till svars med. Alla visste ju att kvinnor som hon skulle stenas. Nu skulle de få rätt, och de skulle få bevisat att denna man inte är så himla god som alla säger. De blir förstås lite förvånade, nästan irriterade, när han först inte behagar svara som om han inte bryr sig.
Till sist svarar han: Den av er som är fri från synd ska kasta första stenen på henne. De ser på varandra, medvetna om allt de gjort. Där står syndarna med sänkta huvuden och en efter en lämnar de kvinnan och denna märklige man.
Vad håller du i för stenar? Ja, det låter som en märklig fråga men jag ställer den till mig själv ibland. För att liksom kolla om jag tror mig kunna döma andra och för att kolla mina förväntningar på människor i min omgivning. Ja, egentligen vet jag att det dömande mandatet inte är mitt. Jag vet att jag inte är bättre än folk är mest, och att jag kanske skulle vara lite snällare mot mig själv.
Detta med att döma, det är lite som om jag skulle gå ner till kyrkogårdens arbetsbodar och anta att jag kan laga en trasig gräsklippare. Ja, alltså det kan jag inte, det är inte min grej. Även om jag nog skulle kunna få för mig att pröva, bara för att se att det inte blev så bra.
På samma sätt är det med dömandet tror jag, det är inte min sak. Jag vet inte vad mina medmänniskor går igenom varje dag, vilka kamper och strider som pågår i deras liv. Tänk om Jesus fick tala rätt in i vår värld, rätt in i ditt och mitt liv. Den av er som aldrig gjort något fel får döma, ingen alltså.
… och denna sommar, kan du inte försöka ta Jesus ord till dig och inte heller döma dig själv? Det finns ingen skuld i den där tvätten som du inte hann tvätta, middagen du inte orkade laga, eller den där dagen du spenderade i solen. Du är människa, du har gåvor och utmaningar, välsignelser och motgångar – men genom allt är du älskad av Gud som kan döma dig, men avstår.
Lämna ett svar