Välkommen med till en sommarkväll på tiden när det är nytt med tältsemester. Det är den tid när TV-program och tidningar får lov att följas och läsas i realtid. Samtidigt är det din tid just nu.
Platsen är vacker. En sjö, ett berg och människor som vill varandra väl. Bredvid vårt tält står flera andra tält i brokiga färger. De är uppsatta med mer eller mindre finess. Ett av tälten ser rymligare ut än de andra, det är fyllt av plats utan att vara tomt. En doft som för med sig trygghet och mening kittlar näsan. Ett försiktigt steg i tältets riktning blir till två steg, till tre steg – tills tältdukens tyg känns mot axeln och det går att se in i tältet.
– Tänk dig att det är som med TV-program och tidningar, säger mannen som sitter mitt emot tältöppningen. Det känns att han samtalar även med mig som står med fötterna på gräset och kikar in.
– Du vet, när det är en berättelse som är alltför innehållsrik för att avslutas på en gång. I sista bildrutan eller efter punkten i sista meningen står det: Fortsättning följer. Och du får ett löfte om att något kommer att följa efter det du varit med om. Att du bättre ska förstå det som har visats för dig.
– Så var det för mig, fortsätter tält-mannen. Jag levde och kämpade för det som var mitt livs mening och mål. Det var underbart och det kostade mig allt. Jag vet inte om jag alltid kunde se fortsättningen som skulle följa. En fortsättning för mig. Och en fortsättning av det jag gjorde, att det skulle betyda något och göra skillnad i människors liv för alltid.
– Jag säger till dig, som jag sa då, att livet handlar om att vara levande. Att det som är ditt unika liv inte ska bli borttappat! Att vara levande är att bli sig själv. Det är bland den svåraste konst som finns i livet. Jag har själv levt livet och jag har själv mött döden. Det är ditt liv och din död på samma gång som det är mitt liv och min död.
I tältet tätnar stämningen. De som sitter där inne verkar lyssna intensivt. De lyssnar på honom som talar, men också på sina egna livs berättelser. De minns att han sagt ord till dem som skulle kunna sammanfattas med: Följ mig!
I samtalet med honom den här kvällen får de hjälp att se att det inte bara är de som har försökt följa honom utan att han har slagit följe med dem. Han är en följeslagare de inte alltid sett eller trodde fanns och han vill alltid att de ska leva. Bli sina levande jag. Och då kan det hända att något som är o-levande måste få dö. För att en fortsättning ska följa.
Stämningen bryts av hans röst.
– Ja, det är svårt, säger han och omsorgen i rösten fyller tältet och sprider sig ut med kvällsvinden över tältplatsen, men vad hjälper det om du vinner allt i hela världen men mister ditt levande liv, den du innerst inne är och ska bli?
– Kära vän, det finns en fortsättning! Det fanns en fortsättning för mig när det blev kväll och ett kors stod i vägen för livet. Jag blev mig själv och jag är levande här vid din sida. Fortsättning följer! Jag är med i din realtid och du är med i min!
Lämna ett svar