Varför får inte jag vara Lucia?

-Pappa, varför får inte jag vara Lucia?
Det är en kall decemberkväll 2013. Min son är snart 4 år gammal och det är dags för kvällsfika. Vid bordet frågar jag hur dagen har varit. Han berättar med en 4-årings dramatik att barnen på förskolan sagt att killar inte får vara Lucia.

-Pappa, varför får inte jag vara Lucia? frågar han. Han ser inte direkt ledsen ut, utan fundersam, på det där sättet som ett barn kan vara över gränser som sätts utan tydliga skäl.
-Ja, kanske säger barnen så för att Lucia-berättelsen handlar om en tjej, svarar jag. Men jag märker att svaret inte riktigt går hem.
-Men pappa, det finns ju tjejer som har på sig tomteluvor, svarar han.

Vi tar en paus i bordskonversationen och reflekterar lite.

Under många år har det varit en återkommande debatt i sociala medier kring firandet av Lucia. Vem får ha på sig vad? Är det rätt att klä ut sig till pepparkaksgubbe? Religion eller tradition? Ska vi verkligen rösta på luciakandidater? Någonting ska förbjudas! Så bra! Va hemskt! Svenskt eller utländskt?

Bakom debatterna ligger förändringar som vårt samhälle brottas med. Föreställningar om identitet, makt, kön, kulturell tillhörighet och individens rätt. Frågor som berör vår kristna tro. Inför tredje advent, som bär sin rubrik efter Johannes döparens ord: ”Bana väg för Herren”, och mitt i Svenska kyrkans julinsamling ”För alla flickors rätt till ett värdigt liv” väcks minnet av min 4-åriga sons fråga:
-Pappa, varför får inte jag vara Lucia?

Lucia-legenden är en berättelse som, trots att den har många hundra år på nacken, handlar om våra moderna frågor. Den handlar en ung kvinnas mod när hon bryter med sin tids normer och tar sig rätten att bestämma över sitt eget liv, sin kropp och sin tro. Den banar väg för oss drygt 1 700 år senare in i en modern värld med sina egna Lucior.

Lucior som Greta Thunberg, som kämpar för klimatkloka politiska beslut. Lucior som en av min församlings sytanter, som förvånade alla när hon sålde hantverk för flera tusen till förmån för julinsamlingen. Lucior likt en ungdom jag fick samtala med, som trots hån och ifrågasättanden öppet identifierar sig som kristen på sin skola och uppmuntrar andra att våga göra samma sak. Människor som söker sin egen och andras rätt och vill bruka den för något gott.

Åter till matbordet 2013 och min 4-årings fråga och upplevelse av orättvisa.
-Vet du vad? svarar jag. Från början handlade Lucia-berättelsen om en tjej som valde att tro på Gud när andra sa att man inte fick. Då är det kanske inte så dumt att tjejerna på förskolan får välja en tomteluva. Det hänger liksom ihop.
-Jaha, svarar han. Fast egentligen borde alla ha tomteluvor. Vi ska sjunga för er vuxna utomhus och då är det kallt.
-Du är så fin som tänker på andra, säger jag.
-Jag vet, svarar han och äter på sin smörgås.

Vi ber:
Gud, för världens framtid, beslut i nutid, och föregångarna som banat väg, tackar vi och ber.
Låt oss likt Lucia välja dig, vår Gud.
Amen.