Det är något fel på allt och alla i vår tid. Så låter det i alla fall från många håll, även från mig. Man menar att det är fel på regeringen, regionen och kommunen. Några anser att vårt samhälle, vårt land och hela vår värld är på väg mot undergången. Hoten hopar sig och angriper. Pandemi, global uppvärmning och ekonomisk kollaps.
Det har väckts en vrede ur frustrationen. Nog borde vår värld vara blomstrande med tanke på den kunskap och den utvecklingsnivå vi befinner oss på idag. Mänskligheten vet vad som hotar livet och vad som kan rädda både människor och planet. Ändå är orättfärdigheten här och styr människor bort från det som ger liv. Det är i detta som längtan efter att ställa till svar blir akut.
I vrede vill man nedkalla eld från himlen så att de onda förgås och de goda kan blomstra i sina liv. Kanske vi inte tänker konkret på eld från himlen, men åtminstone att någon får sona för de hot och orättvisor som upplevs idag. I evangelietexten för söndag vill lärjungarna nedkalla eld över en by som reaktion på en orättvisa. Jag kan både förstå och känna igen lärjungarnas reaktion. ’Om det inte blir rätt så kan vi i vart fall ge igen.’
Det var nog inte en liten besvikelse när Jesus tillrättavisade dem. Riktningen och målet är väldigt tydligt i berättelsen. På tre ställen i Lukasevangeliet förutsäger Jesus sitt lidande, död och uppståndelse. I denna berättelse är Jesus inte i första hand på väg mot Jerusalem, död och uppståndelse. Han har vänt sina steg mot ’upptagandet till himlen’. Jerusalem är staden som ligger på vägen. Vägen fortsätter längre.
Vart är vi på väg i våra egna liv? Följer vi Jesu exempel är tiden inne för vårt upptagande till himlen. Den är inne även om det är många högst jordiska och vardagliga angelägenheter kvar. Jesus hade många under och mycket undervisning kvar innan död, begravning och uppståndelse. Först därefter kommer själva himmelsfärden. Ändå sägs tiden vara inne redan i den första halvan av Lukasevangeliet.
På samhällsplanet är det liknande. Tiden är inne för förändring. Hur den blir vet vi inte, bara att den är nu. Vi har ingen nytta av hämnd eller att ställa till svars. Mänskligheten måste se framåt till det som ligger utom synhåll. Då vägleds våra beslut till långsiktighet och överlåtelse. Det finns en himmelsresa för vår samtid. Materialismen och det inomvärldsliga är uttömda. Tiden är inne för ett förandligande av vår värld och samtid.
Nedkallandet av eld är inte för att förtära och förstöra, utan en andens eld som kan välsigna och ge liv. Det blir en aktivitet av att bli stilla och lita på Gud. Då blir vårt fokus satt till Jesus som har sonat alla våra brott. Han är vägen till himmelen – låt oss följa den.
Lämna ett svar