Tankar om trettonhelgen, 6 januari
Stjärnan har stannat över mitt hus och riktat strömmen mot rum som varit släckta, visat mig hemligheten. Den vill också stanna över ditt hus, om du vill, lysa upp din inre vinterhimmel. Läs Satu Rekolas tankar om trettonhelgen.
Så här i januari är det becksvart inne i huset med släckta lampor. Ute i det vilda råder nästan identiskt mörker, fast inte helt, bara nästan. För stjärnorna lyser svagt på himlen. Utan deras sken skulle det kännas otäckt. Tänk om någon eller något skulle släcka dem.
En stjärna glider sakta över himlen utan att falla, och några märkliga individer följer efter. De är stjärntydare som tror att himlakroppen ska avslöja en gåta.
När ljuset äntligen stannar över en simpel byggnad hittar de en bebis som är född med ett speciellt öde, med en särskild uppgift, med en gudomlig glöd.
Dessa utlänningar är bildade personer med auktoritet, kanske kungar och drottningar i andra nationer, Syrien eller Iran. Ändå blir de upprymda av att se denna bebis. Något sådant har de inte påträffat i sina hemländer. Därför är de här.
Så starkt har de längtat efter svaret på stjärnans hemlighet att de har rest till en plats där de inte har makt över någon, där de blir namnlösa ansikten, sårbara främlingar.
Samtidigt vill den lokala kungen släcka den lilles liv. Antagligen skulle han, Herodes, gärna ha släckt det vandrande fenomenet på himlen om han hade kunnat. Men han lyckas varken med pojken Jesus eller med stjärnan. De lever vidare.
Som vuxen agerar pojken likt en vandrande stjärna som inte går att släcka. Han lyser av gudomlig godhet. Gud Fader säger om honom: ”jag skall göra dig till ett ljus för andra folk, för att min räddning skall nå över hela jorden.” (Jes 49:6)
Tillvaron är aldrig becksvart med Jesus i närheten. Hans glöd är så intensiv att den kan leda folk från spridda hemtrakter till himlens bländande tillvaro där varken natt eller vintermörker existerar.
Med en sådan guide känner man sig trygg, man behöver inte vara rädd för dödens skugga eller sina egna skuggsidor, eller för att leva som skugga i okända omgivningar.
Stjärnan har stannat över mitt hus och riktat strömmen mot rum som varit släckta, visat mig hemligheten.
Den vill också stanna över ditt hus, om du vill, lysa upp din inre vinterhimmel. Fylla dig med värme och rensa bort det kalla: skuggorna, ångern och det falska ”jag-bryr-mig-inte”. Du är välkommen till att ha hemligheten boende hos dig.
Med Jesu glöd i våra kammare börjar vi stråla utåt. Vi blir småstjärnor som upptäcker att vi vandrar på en och samma himmel.
Att vi delar på ljuskällan. Att alla är välkomna till gänget. Även de som känner sig som främlingar, även de som letar efter svaret eller själva gåtan, även de som bor i släckta rum idag.
Aposteln Paulus skriver: ”Ty Gud, som sade: ”Ljus skall lysa ur mörkret”, har lyst upp mitt hjärta, för att kunskapen om Guds härlighet som strålar från Kristi ansikte skall sprida sitt ljus.” (2 Kor 4:6)
Satu Rekola Komminister för sverigefinsk verksamhet, Göteborg (Oscar Fredriks församling)
Lämna ett svar