´
När jag var tonåring lyssnade jag mycket på musikaler. Några av dem kan jag nog mer eller mindre utantill fortfarande. Idag har jag kommit att tänka särskilt på en stark scen i ”Les Miserables” som kan vara extra aktuell just den här helgen.
I ”Les Miserables” möter vi huvudpersonen Jean Valjean. Han har trälat som straffånge i 19 år efter att ha stulit mat åt sin familj. Sedan han väl blivit villkorligt frigiven tas han emot med fientlighet då han försöker hitta försörjning. Till slut blir han ändå emottagen hos en gammal präst som ger honom mat och husrum. I sin desperation stjäl Valjean dyrbart silver från prästen och ger sig av i natten. Han kommer dock inte långt innan han blir gripen och släpad tillbaka och tvingas konfrontera den han bestulit. Då händer det som blir vändpunkten för hela hans livsöde.
Prästen säger bestämt till poliserna att Valjean faktiskt FÅTT silvret i gåva och ger honom därtill också värdefulla silverljusstakar. Valjean förstår över huvud taget inte vad som hänt och hur det kan komma sig att han nu går fri men prästen förklarar för honom att han måste använda detta silver till att bli en god människa. För detta silver har han köpt Valjeans själ åt Gud. Han börjar sedan ett nytt liv där han försöker vara likadan som prästen mot de han själv möter.
Denna söndag har ett av den kristna trons ”storord” som tema: ”frälsningen”. I mina ögon är berättelsen om Valjeans möte med godheten en bra illustration av vad detta med frälsning innebär.
Valjean möter oförtjänt godhet. Vi kan till och med kalla det gudomlig godhet. Prästen i musikalen liknar Jesus eget sätt att möta lidande människor i evangelierna. Han får förlåtelse för det onda han gjort och vi förstår att det är förlåtelse som kostar mycket för den som förlåter. Sedan får han också en ny framtid. I det yttre har han ju fått värdefulla gåvor men förändringen på insidan är det viktigaste. Han möter en som ser mer i honom än en tjuv. Så är det också med Jesus i evangelierna. Vem han än möter så ser han i den personen Guds älskade barn som varit förlorad men som nu kan bli återfunnen. Den kristna tron säger också att sådan som Jesus var då, sådan är han också nu. Vi får också möta den gudomliga godheten genom honom och vi får leva våra liv tillsammans med honom och tala med honom i våra böner.
Den kristna tron börjar aldrig med vår egen duktighet utan alltid med att vi möter Guds stora godhet. Det betyder inte att det alltid är lätt. Precis som det var svårt för Jean Valjean när han konfronterades med vem han blivit genom livet så kan det vara det svårt för oss. Det är också så att han fortsätter att leva ett svårt liv och hans gamla liv hotar hela tiden att komma ifatt honom men han håller fast vid att vara den han var i prästens ögon. På samma sätt får vi leva utifrån vår identitet som kristna. Som Guds älskade barn som får vända oss till Gud med allt i våra liv och försöka älska som han älskar.
Lämna ett svar