Varje dag, nästan oavsett var vi är, möts vi av ett språk som talar om livet som ekonomiskt. Livet som någonting som ska ge avkastning. Livet som något där värde ska öka på grund av vad vi gör. Det är ett språk som skriker åt oss från annonser och reklam. Som ropar till oss från skärmar och affischer.
Investera i din hälsa så kommer du att bli slankare. Investera i din utbildning kommer du vara mer eftertraktad.
Investera i en produkt så att du blir med lik andra som äger samma produkt. Investera i dig själv så bygger du ditt varumärke.
Det finns ett annat språk i vår värld.
Ett språk som talas tystare, utan skrik och rop.
Det är språket hos pappan som varje lördag efter en hel arbetsvecka skrapar bilrutorna, packar in utrustning i bakluckan och kör barnet till matchen för att några timmar senare köra hem igen.
Det är språket hos brodern som tålmodigt hjälper sin syster att kämpa sig igenom matteläxan när syrran gång på gång vill ge upp för att det är för svårt att förstå hur siffrorna ska hänga ihop.
Det är språket hos kvinnan som trots tröttheten, sent på natten, sitter med telefonen i handen och lyssnar på hur svårt det är att ta sig igenom ännu en dag efter att vännen separerat med sin partner.
Det är språket hos makan som varje vecka går vägen från villan till äldreboendet för att hälsa på sin man trots att hans allt mer sällan känner igen henne när hon kliver in genom dörren.
Det är språket hos Jesus som i söndagens evangelietext förbereder sig på att gå upp till Jerusalem. Jesus som berättar för sina lärjungar om vad han ska möta där, inte för sin egen skull utan för deras.
Det är språket som vi får öva oss i och träna på under de veckor som ligger framför oss i fastan. Kärlekens språk.
Lämna ett svar