– Det går inte! säger han frustrerat och skjuter undan sina matteböcker. Det spelar ingen roll vad jag gör, det går bara inte!
Jag tror att vi kan känna igen oss i känslan. Vi försöker och försöker, men det går bara inte. Kanske får vi till och med höra att det aldrig kommer att gå. Det är lätt att tappa tron på sig själv. Tankarna om oss själva blir negativa och följer oss genom livet. Vi får kämpa med synen på oss själva.
Den kämpande tron är helgens tema. Det handlar om tron på Jesus och Gud, men min erfarenhet säger att det ofta brukar hänga ihop med tron på oss själva. För när vi tvivlar på oss själva är det även lätt att tvivla på varför Gud skulle tro på oss.
I helgens bibeltext är Jesus hos en man som kallas för Simon den spetälska. Jesus och lärjungarna har satt sig ned för att äta och in kommer en kvinna med en hel flaska väldigt dyrbar olja. Hon öppnar flaskan och häller ut hela flaskan över Jesus huvud. Det är ett sätt att visa respekt.
Då blir några av dem som är där arga. De tycker att det är slöseri med pengar, hon kunde ju ha sålt flaskan och gett massor av pengar till välgörenhet. Men nu har hon slösat allt på Jesus.
Vi vet inte vad kvinnan tänker, men vi vet att hon blir ledsen, eftersom Jesus säger ”varför gör ni henne ledsen?”. Det är lätt att föreställa sig att hon börjar tvivla på sitt val. Borde hon gjort så som de säger, sålt flaskan för pengar att ge till de fattiga?
Det som kändes så rätt, det som hon samlat mod till, det som hon tänkt sig som en kärleksfull handling – kanske gjorde hon fel ändå.
Ylva Eggehorn ska ha sagt ”man kan inte lyckas med att följa Jesus, men man kan inte misslyckas heller.” Tron går inte alltid att mäta i de perfekta handlingarna. Det är omöjligt för oss att alltid göra rätt. Men det betyder inte att vi alltid gör fel. För Gud upprättar oss, precis som Jesus gör med kvinnan i texten. Jesus säger som sagt ”Varför gör ni henne ledsen?” och så fortsätter han ”Hon har gjort vad hon kunde. I förväg har hon smörjt mig inför min begravning”.
För så är det nog ofta, jag tror att de allra flesta av oss ofta gör vad vi kan. Ändå smyger sig tankarna och tvivlet på även när vi vet att vi gjort vårt bästa, men det ändå inte räckte hela vägen. Då får vi påminna oss om att Jesus ord får gälla också oss. Vi har gjort vad vi kunde. Det blir inte alltid rätt i allas ögon, men vi får tro på oss själva även då.
Den frustrerade eleven känner hur tron på sig själv försvinner.
– Jag kommer aldrig fixa det här, jag är värdelös.
Lärare kollar på sin frustrerade elev med kärleksfull blick och säger:
– Jo då vi fixar detta, en sak i taget bara så gör vi vad vi kan. Ge inte upp, jag tror på dig.
Kanske är det så Gud säger till dig och mig, när vi tappar tron både på oss själva och på Gud. ”Vi fixar det här, en sak i taget bara, gör det du kan. Ge inte upp, jag tror på dig.”
Lämna ett svar