Ibland, när mina söner är sjuka, går jag in och tröstar dem med orden ”Pappa är här.”

Har du kanske varit med om att ditt barn blivit sjukt? För ett par år sedan fick båda mina pojkar vattkoppor. Inget livshotande, men en utmanande situation för hela vår familj. Det svåraste var att se hur barnen hade besvärligt, kliigt och ont. Från fungerande vardag kunde vi helt plötsligt knappt lämna hemmet, eller ens sova normalt för den delen.

Visst, det finns bra mediciner idag, men ett tag mådde båda pojkarna väldigt dåligt. Det enda jag kunde göra när de för tionde gången ropade mitt i natten var att gå till dem, hålla om dem och säga: “såja såja, det kommer att bli bra, pappa är här”. Föräldrars tålamodiga, lugnande ord i nattens timma.

Jag tänker direkt på Jesu ord i söndagens evangelietext. Jesus säger: “Känn ingen oro”.

Saken är den, vi människor möter kamp i våra liv. Det är en del av livet i en värld där det finns ondska, sjukdom och synd.

Ibland kan jag tycka att det också är så världen ser ut – tillvaron som god men fallen och i behov av återupprättelse, är väldigt påtaglig.

Det är här som påskens berättelse träder in. En berättelse, en punkt i historien där Gud själv griper in i vår värld och ger oss en fingervisning om framtiden. Om världens helande, om skapelsens återupprättelse och livets seger över döden, om förlåtelsens makt över synden. En föraning om att “det kommer att bli bra!”.

Fundera en liten stund.

Vad brottas du med i ditt liv? Vad är svårt? Vad gör ont? Vad oroar dig?

Själv oroas jag över både världsläget och mina gamla mormor. Och ständigt bär jag en liten oro över mina barn, vare sig det behövs eller inte.

Livet är en kamp ibland. Paulus i episteltexten är inget undantag. Han skriver att: “mina kortvariga lidanden väger ju oändligt lätt mot den överväldigande, eviga härlighet de bereder åt mig”.

Vi får likt Paulus finna glädje och framtidstro genom den Jesus som kallar sig själv vägen, sanningen och livet. Vi som bär en tro, vi har ett hopp. Inte grundat i en symbolisk berättelse, utan en verklig upplevelse av att påsken och uppståndelsen är verklig. Vägen till livet är en kamp, en pilgrimsvandring genom lidande. Men det är en vandring från död till liv, och det tar tvärt om! Vi som bär en tro har ett hopp som andra inte har!

Därför kan vi med tillförsikt lyssna till Jesu ord, liksom ett barn som ropar i nattens mörker kramas av sin förälder. “Känn ingen oro, tro på Gud, och tro på mig”. Det kommer att ordna sig, för vi har en Gud som är med mitt i kampen och som redan har öppnat för oss en väg till evigt liv.

Vi ber:

Gud, du som visat oss vägen till det eviga livet genom din son, Jesus Kristus,

lär oss att tålmodigt vänta på den dag då uppståndelsens kraft blir synlig för allt och alla.

Låt din heliga Andes kraft ge oss uthållighet i prövningar,

och bevara oss i hoppet om att du är den som torkar alla tårar.

Amen.