Det är något särskilt med advent; ljusstakarna lyser i fönstren, mörkret utanför blir lite mindre hotfullt, och vi börjar räkna ner dagarna till jul.
Men advent är mer än en nedräkning – det är en tid av väntan. Och mitt i den väntan möter vi Maria.
Om vi backar drygt 9 månader så var det Maria bebådelsedag. Maria får veta att hon blivit utsedd att föda den högstes barn; Messias, den som folket väntar på. Räddaren och befriaren av Guds eget folk.
Men hon får inte veta genom sedvanligt graviditetstest, utan genom ett besök av en ängel.
Jag hade nog fått skrämselhicka av det. Både av änglabesöket och uppdraget i sig. För det var – och är – stort.
Men Maria sa ja.
Hennes ja är inte naivt – det är ett uttryck för förtroende och mod. Hon riskerar sitt rykte, sin trygghet och kanske sitt liv, men väljer att lita på Gud.
Och vi kan också på olika sätt säga ja, det vill säga till att bära fram det glada budskapet; evangeliet om Jesus. Oavsett vem vi är eller varifrån vi kommer.
Maria påminner oss om att Gud ofta väljer det lilla och ödmjuka för att utföra stora ting. Hennes liv är en inbjudan till oss att våga lita på Gud – även när vi inte ser hela bilden.
Att lita på Gud betyder inte att vi får alla svar direkt eller att livet blir problemfritt. Det handlar om att våga tro att Gud är med, även när vägen är oklar.
Kanske är det just detta advent vill lära oss: att våga lita på Gud, även när vi inte ser hela bilden. Att öppna våra hjärtan för honom som kommer – som barnet i krubban och som världens ljus.
Läs fler texter om Fjärde söndagen i advent
Läs fler texter av Katrin Söderlind
Lämna ett svar