Hur många har inte suttit med en blomma på sommaren och dragit av blad efter blad och sagt: “älskar, älskar inte”? Och när det landar på det man hoppas på blir man glad. Om det blir fel, tar man bara en ny blomma tills det blir rätt.
Det finns något nästan barnsligt i det där. Som om kärleken vore ett spel. Som om allt kunde avgöras av slumpen, av ett sista blomblad. Tänk om det vore så enkelt. Att en blomma kunde bestämma vad jag ska känna. Att jag bara kunde välja om jag älskar eller inte. Men så fungerar det inte.
Kärleken är sällan enkel. Den som har krossat mitt hjärta det är inte lätt att bara sluta älska. Den kärlek som inte blir besvarad hur stänger man av den?
Och ibland är det tvärtom: människor som står mig nära kan väcka irritation, trötthet eller till och med avstånd. Känslor kommer och går, ofta utan att jag riktigt kan styra dem.
Ändå säger Jesus i Johannesevangeliet “Älska varandra.” Det är nästan provocerande. Som om han ber oss om något omöjligt. Kräver han att vi ska känna på ett visst sätt? Att vi alltid ska bära varma, goda känslor inför varandra Nej. Det är inte så Jesus talar om kärlek.
Han talar om något djupare. Inte först och främst en känsla, utan en riktning. Ett sätt att leva. En vilja.. Jesus vet hur vi människor fungerar. Han vet att känslor inte går att trolla fram. Vi kan inte trycka på en knapp och plötsligt känna kärlek. Men vi kan alltid välja hur vi handlar.
Vi kan välja att tala vänligt, även när vi är irriterade. Vi kan välja att visa tålamod, även när det tar emot. Vi kan välja att göra gott, även när vi inte får något tillbaka. Och ibland är det just där kärleken börjar växa. Inte i känslan, utan i handlingen.
Jesus säger inte bara att vi ska älska. Han visar hur. Han tvättar sina lärjungars fötter. Han möter människor med värdighet. Han ger sitt liv. Kärleken är konkret. Den syns.
Så kanske är det inte så viktigt vad “blomman” säger. Om livet just nu landar på “älskar” eller “älskar inte”. Det avgörande är vad du och jag gör.
För även när det inom oss viskar något annat, kan vi välja att handla i kärlek.
Att se den som står framför oss. Att lyssna. Att hjälpa. Att inte ge igen.
Att visa kärlek för den som behöver det som mest och kanske också för den som vi tycker förtjänar det som minst. Det är ingen enkel väg. Men det är den väg Jesus visar.
Så uppmaningen för dig och mig denna vecka är detta. Välj kärleken. Inte som en känsla utan som en handling.
Läs fler texter av Johnny Stigesjö
Läs fler texter om Fjärde söndagen i påsktiden
Kommentera det här inlägget