Min första lägenhet efter att jag flyttade hemifrån delade jag med en annan person och frågan är om man kan hitta två så olika rumskamrater som vi var.
Min första lägenhet efter att jag flyttade hemifrån delade jag med en annan person och frågan är om man kan hitta två så olika rumskamrater som vi var.
Jo, vi var vänner. Det är trots allt en ganska bra förutsättning för att dela lägenhet. Vi gick på samma skola och var ungefär lika gamla. Men där slutade likheterna. Framför allt när det gällde inredning. Färgstarka tyger, blommor och missmatchade second hand-fynd mötte strama linjer, dämpade färger och noggrant utvalt arvegods. Det var inte svårt att se vems garderob som var vems. Eller vilken hylla i kylskåpet som tillhörde vem. Vegetarian och allätare. Men trots, eller kanske tack vare, våra olikheter trivdes vi tillsammans. Och vi lärde oss av varandra. Ingen av oss behövde försöka göra den andre mer lik oss. Vi behövde inte anpassa varandra för att få det att fungera. Vi fick helt enkelt vara olika. Vår gemensamma lägenhet blev på något sätt ett tittskåp in i den andres värld. Och ju längre vi bodde tillsammans, desto tydligare blev det att det under allt det yttre fanns mer som förenade än som skilde.
Jag är präst i Svenska kyrkan, i utlandskyrkan, i Kanada, och tänker lite speciellt på det nu när vår församling delar kyrksal med en anglikansk kyrka.
Våra traditioner är olika. Kläderna vi bär, sättet vi firar gudstjänst, orden vi använder och kanske också sådant vi tar för självklart. Vi tittar på varandra där vi delar rum. Frågar. Prövar. Diskuterar. Och lär av varandra. Inte för att få den andre att bli som vi. Utan för att förstå varandra bättre.
Kanske är det just så vi lär oss att se bortom det yttre.
Jesu första lärjungar var olika personligheter. De första kristna kom från olika traditioner, kulturer och sammanhang. Ändå fann de en gemenskap i Kristus.
Och kanske är det fortfarande vår uppgift: att våga dela rum med varandra. Inte genom att sudda ut våra olikheter, utan genom att låta dem finnas, och upptäcka vad som finns under dem.
Vi delar rum ibland i det lilla. I en lägenhet. I en kyrksal. Men också i det stora: den här världen. Och kanske är det där, mitt bland alla våra olikheter, som vi gång på gång får upptäcka det mest grundläggande:
Mer förenar än som skiljer. För vi är alla ett i Kristus.
Läs fler texter av Maria Scharffenberg
Läs fler texter om 14 söndagen i trefaldighetstiden
Kommentera det här inlägget