”Vad ska du bli när du blir stor?” ”Jag ska bli rik!” Många barn har nog svarat så på den frågan. Jag också. För det verkade när jag var liten som att rikedom löste alla problem.
Jag skulle få köpa hur mycket godis jag ville, jag skulle kunna skicka pengar till Afrika (för jag gick i söndagsskolan och där fick vi lära oss att det var orättvist för i Afrika hade dom inte lika mycket pengar som vi i Södra Närke), jag skulle köpa en stor pool (för det hade en av mina kompisar och det var liksom höjden av lyx), och jag skulle kunna köpa ett eget fotbollslag i Engelska ligan (för det hade Elton John gjort).
Sen har jag blivit stor och förstått att rikedom verkligen löser vissa problem. Jag tror att det bara är dom som har gott om pengar som kan uttrycka att pengar är oviktigt.
Men jag har också förstått att det där med en bärande livsvilja och inre frid, det går inte att lösa med penga-rikedom. Det behövs något mera, något annat.
När det pratas om rikedom i Bibeln, är det ofta i sammanhanget att rikedomar står i vägen för dom värden som är dom viktiga. Och att den viktiga, riktiga, rikedomen är något annat än det materiella. Det står att vi har ett ”djup av rikedom, vishet och kunskap” (Romarbrevet) och betonas ”den outgrundliga rikedom som finns i Kristus” (Efesierbrevet). Det handlar om en annan slags rikedom.
Mina vardagar som sjukhuspräst påminner mig ofta om just andra slags rikedomar.
Att få ha sitt liv i behåll, trots sjukdom eller svår olycka. Att kunna gå på toaletten själv. Att ha fått sova en hel natt. Att det finns en väg igenom den mörkaste, dödsskuggans, dal.
Jag förstår i mitt liv alltmer av värden som inte handlar om pengar eller godis eller swimmingpooler. Att det materiella är viktigt som en förutsättning för mitt liv, men när det materiella blir ett överflöd så kan det riskera att ta över mitt liv.
Jag förstår alltmer av värden som handlar om det livsnära. Om rikedomen i mellanmänskliga relationer, om ett föränderligt värde som handlar om hälsa och överlevnad, om värdet i att vara människa, mitt i detta livet.
Och allra närmast livet finns Gud för mig. Gud som en förutsättning för självaste livet och som ett oändligt värde, som en outgrundlig rikedom. Som en källa och en trygghet.
Jag får nog fortsätta att drömma om tillräckligt mycket pengar så jag kan att äga ett eget fotbollslag. Drömmar är ju ändå något fint. Men i verkligheten lär jag mig alltmer om att rikedomen finns i det livsnära. I mellanmänskliga möten. I mitt hjärta. I Gud.
Kommentera det här inlägget