David var en ”ung pojke, ljushyllt och vacker”. Han besegrade filistéernas värste krigare, den jättelike Goliat. Kung Saul hade erbjudit honom en rejäl utrustning, sköld och svärd, men pojken orkade knappt bära den.
Skulle han ha tagit på sig den lånta rustningen hade han sannolikt gått mot en snabb död. Nu struntade han i kungens hårda plåt.
I stället plockade han fem släta stenar i bäcken och använde den kastslunga han lärt sig hantera som herde.
Motståndaren bara skrattade åt pojken utan stridsmundering – och det blev slutet för Goliat.
David hade det skamlösa modet att tro på sin egen erfarenhet och förmåga, och att använda dem i ett helt annat sammanhang. Det han kunde som herdepojke omsatta han i en krigssituation.
Ofta kan man tro att man måste kunna bära mycket stora rustningar för att klara av nya uppgifter. Det händer att människor stupar under tunga rustningar. Inte sällan är de lånade.
Mikael Mogren
stiftsadjunkt i Västerås stift
Ur Dagdoken med kyrkoalmanacka 2014 – 2015. Publicerad med tillstånd.
Lämna ett svar