”Den kommande helgens texter sammanfattas i vårt kyrkoår med orden – förlåtelse utan gräns – och markerar den kristna trons absoluta kärna. Men det som var tänkt att vara kyrkans ärende i världen har många gånger förvridits till dess motsats. I vår läsning av evangelietexten har vi skäl att fundera över var denna generositetens förlåtelse tagit vägen då texten i så stor utsträckning markerar tydliga ramar och gränser. Detta bibelord har i kristen tradition motiverat både uteslutningar och tillrättavisningar av kyrkans medlemmar. Dessutom har samma bibelord legitimerat en osund syn på ledarskapets makt och befogenhet i både denna och kommande världar. I denna djungel av olika röster blir helgens budskap än viktigare att reflektera kring.
Ur Guds perspektiv har förlåtelsen ingen gräns. Förlåtelsens kraft har många gånger en alldeles avgörande roll i våra mellanmänskliga relationer. Den är varken självklar eller särskilt lätt att leva ut i praktiken. Samtidigt är den nödvändig för varje människa som vill leva i fungerande relationer på arbetsplatsen, i privatlivet eller i sin relation till Gud. Evangelierna visar hur Jesus förkroppsligade denna förlåtelse i sitt sätt att leva med andra människor, i sin förkunnelse eller genom sina handlingar. Den är given åt mänskligheten som gåva. Till alla utan undantag. Det är det lilla ordet – alla – som gör budskapet radikalt. Något av det starkaste motståndet Jesus mötte aktualiserades just när han tilltalade, vidrörde eller åt med de människor som av andra ansågs vara icke önskvärda i gemenskapen. För Jesus var det av helt avgörande betydelse att stå kvar i situationens hetta och att hålla fast vid övertygelsen om att Guds förlåtelse är utan gräns.
En sådan hållning utmanar också oss. Kanske kan vi tycka att talet om förlåtelsen är en självklarhet. Många gånger är det säkert så. I synnerhet i relation till de människor vi har lätt att älska, tycka om eller relatera till. Samtidigt måste vi fundera över vad denna förlåtelse utan gräns verkligen innebär i vår relation till de vi varken känner eller älskar men som vi samtidigt tycker oss ha en tydlig och klar uppfattning om. Den senaste tidens offentliga rättegångar i Oslo, Södertälje, Haag eller Kairo ringar in förlåtelsens radikalitet. Guds gåva är given för alla oavsett livssituation. Jesus själv borgar för att så är fallet. Därför kan förlåtelsen utan gräns bli en levande realitet också i det mörkaste mörker. Om vi tillåter Gud att handla så med oss vill säga.”
Johannes Zeiler, präst
Lämna ett svar