Vindsförråd töms på instuvat pynt. Glödlampor byts. Stjärnor fästs i fönster. Löftesrika sken från tusentals ljusslingor trotsar ett kompakt novembermörker. Och så trumpetstötarna i Hosianna. Äntligen!
Och även om ordet advent låter så, och trots att de flesta skolbarn säkert tror det, och att det visst kan kännas så in mot jul, ordet advent betyder inte väntan. Advent betyder ankomst. Äntligen kommer han. Nu kommer han. Nu rider han in i våra städer och kyrkor, i våra hem och liv.
Som vi har väntat.
Adventstiden är vägen fram emot jul. Luckor ska öppnas, ljus ska tändas, kort ska skrivas, och allt det där bildar den väg på vilken vi kan förbereda oss att ta emot Jesus. Den teologiska tanken är att vårt hjärta då kan bli till den krubba i vilken Guds son kan födas i julnatten.
En fin tanke, men det blir inte alltid så …
Den teologiska tanken i advent glöms lätt bort och blir liggande kvar uppe på vindsförrådet …
I stället tar de yttre förberedelserna all kraft och man är helt slut när väl den där julnatten kommer, ofta till och med strax innan den kommer. Man glömmer bort sig själv, och det egna hjärtat, någonstans mitt emellan vindsförrådet och julkortskrivandet, eller i någon av alla de affärer som måste besökas – vi ska hinna handla för 65,2 miljarder, hoppas branschen i sin julhandelsprognos. Och då är det lätt att tappa fokus …
Men glöm inte den teologiska tanken i advent. För det är tanken som räknas …
Kom ihåg tanken och använd tiden att förbereda dig, inte kravfyllt utan i ljuset av nåden. Den nåd som ljusen och stjärnorna berättar om, och som Paulus skriver om i en av söndagens texter: ”Natten går mot sitt slut och dagen är nära, ikläd er herren Jesus Kristus, och ha inte så mycket omsorg om det jordiska”.
Ha inte för mycket omsorg om det jordiska. Gå inte vilse i advent. Låt det inte bli en tid av krav och mörker. Kom i stället ihåg den teologiska tanken så att dessa fyra veckor blir till en nådens väg mot – också en inre – förberedelse inför julens krubba. Så att vi kan ta emot honom när han kommer.
Och redan nu kommer han. Advent betyder ankomst. Mitt in i det som heter ”idag” rider Jesus. Mitt in i den nöd som är vår, om den så stavas eurokris, vårdskandal eller bara julstress med en borttappad teologisk tanke. Genom Jesus intåg i Jerusalem påminns vi om Guds ankomst till världen sådan som världen är. Och det är nåd.
Därför firar vi varje år Nådens år. För varje år får vi stå här vid vägkanten och ropa ut vårt Hosianna: Hjälp oss! Hjälp oss att minnas att det är tanken som räknas!
Äntligen advent! I år igen.
Jonas Eek, Stiftsteolog i Göteborg
Lämna ett svar