Det finns dagar då jag varit beredd att ge upp. Stunder i livet som varit så svåra att det känts som om jag inte skulle orka leva en dag till. Och när det varit som värst har jag varit arg på Gud. Arg och besviken för att den Gud jag tror på inte borde låta livet vara så orättvist.
Allra mest besviken har jag varit för att livet och det som sker verkar så meningslöst ibland. För hur kan det finnas en mening med att människor drabbas av sjukdom och lidanden? Att man förlorar någon man älskar eller att en familjemedlem dör?
Jag tror inte att någon människa går fri från livets motgångar. Men jag tror inte att Gud prövar oss genom att sända svårigheter, utan att Gud kan hjälpa oss att se det som sker i ett nytt ljus. När jag ser tillbaka på mörka stunder upptäcker jag att Gud ger oss möjligheten att välja hur vi hanterar det svåra. När den första sorgen, förtvivlan eller vreden lagt sig så kan vi att välja att stanna kvar i det som hänt oss eller börja leva vidare.
Vi kan välja att hämnas, vägra förlåta, bli bittra och låta det som hänt oss fortsätta styra våra liv och känslor. Men vi har också möjligheten att leva vidare, lära oss hantera det vi varit med om och hitta nya vägar som leder framåt.
Det är sant att jag många gånger varit besviken på både Gud och människor. Och besviken på mig själv. Men det är också sant att det är Gud som gett mig kraften att orka leva vidare, kunna förlåta och se det som hänt med nya ögon. I vissa fall har också det jag förlorat lärt mig att vara mer tacksam över det jag har.
Sorgen har lärt mig ta vara på varje stund jag har med dem jag älskar, och idag tar jag ingenting för givet. Allra minst livet. Sorgen efter dem jag älskar och förlorat har lärt mig att vara rädd om både mitt eget och andras liv. Och att varje stund vi får tillsammans är värdefull.
Därför tror jag inte Gud är ansvarig för allt ont som sker, utan att Gud vill hjälpa oss igenom det svåra. Om något av det svåra kan kallas prövning så är det den valmöjlighet vi har. Valet att hantera sorgen så att det endera leder oss bort från Gud och livet eller närmare Gud och de människor vi har kvar omkring oss. Gud vill inte pröva oss, men när livet prövar oss kan vi välja om vi drar oss undan eller närmar oss Gud.
Därför hoppas jag att ingen av oss skall drabbas av så mycket sorg och motgångar att det leder oss bort från tron på Gud. Utan att livets svårigheter kan bli en början på en ny resa där vi kan stötta andra som går igenom samma sak som vi . Hjälpa varandra att inte förtvivla när vi drabbas av de svårigheter som tycks möta oss alla i livet.
Gud vill inte allt det onda som sker men Gud vill vara med och hjälpa oss genom allt det svåra. Trösta när sorgen blir övermäktig. Ge kraft när vi inte orkar. Och när vi är beredda att ge upp, mod och ork att kämpa vidare.
Forshaga Susanne Brännhammar, präst i Hedemora-Garpenbergs församling.
Lämna ett svar