-
Edit och åsnan
Edit hade många gånger tänkt att hon ville vara den där människan som kom med ljuset till människor. Åtminstone med ljusglimtar. Hon såg så mycket hopplöshet och mörker i världen. Det behövdes ljusglimtar. Hon ville vara som åsnan som Jesus fick rida på, när han red in i Jerusalem. Nu så där när advent började…
-
Medmänniska, motmänniska – och bara människa
Hon hade trevande gått in genom porten till kyrkan och slunkit ner i en av bänkarna. Den här kyrkan hade hon aldrig besökt. Hennes blick flyttade sig varsamt runt i rummet och hon insöp atmosfären. Det var varmt och kyrkan gav en innerlig känsla. Hon hade noterat överskriften för dagens gudstjänst. Den hette ”Medmänniskan.” Hon…
-
Ingen ska behöva bära det ensam
Det hände sig en dag att Jesus kom förbi mig och mina syskon i Betania. Det hade han gjort flera gånger förut och han var som vanligt mycket välkommen. Han var på väg till påskfesten i Jerusalem. Det var lång väg att gå så han behövde en paus, så vi ordnade en måltid. Vi pratade…
-
Guds stjärnor
Jag försökte, mitt under det stressiga december, stanna upp och lägga märke till adventsstjärnor och adventsljusstakar. För att hitta stämningen, för att hitta ”det där”. Man skulle kanske kunna säga att jag omedvetet letat stjärnor i mörkret. Några dagar före jul bjöd församlingen på jullunch. Alla som ville fick komma. Jag satte jag mig framför…
-
Distansens sorg
Jag har en vän som dog för många år sedan. Jag tänker inte på henne varje dag längre, men två gånger i år har jag påmints om henne. Bland annat när jag städade en låda och bestämde mig för att läsa igenom gamla brev från henne och hennes dödsannons. Det är 25 år sedan hon…
-
Hon som inte orkar tacka
Sara satt ihopkrupen i en soffa i mörkret och tänkte i förtvivlan: ”Just nu orkar jag bara inte tacka. Ibland hittar jag inte vad jag ska tacka för. När mörkret obarmhärtigt griper tag om mig och håller min bröstkorg i ett hjärngrepp. När allt jag ser är en dimma utan slut. När hoppet inte finns…
-
Du får mig att känna mig sedd.
Kaffestunderna hade blivit fler efter den första. Det hade blivit djupa samtal. Samtal som inte bara handlade om väder och vind. Robin hade insett att de samtalen blivit viktiga för honom. Astrid hällde upp kaffet, satte sig ner och sa på sitt ibland direkta sätt. ”Du Robin, när jag var barn blev jag slagen av…
-
En blomma på rätt plats
Jag tror på att lita på kroppens intelligens. Precis som Gud blev människa med en fysisk kropp så är vi det. Oavsett om vi tycker om vår kropp så rymmer den allt vi är. Mycket mer än vi kan ana. När vi kommer tillbaka till vår kropp, då kan utrymme öppnas inom oss, som vi…
-
De ärr vi inte ser
Jesus har alltid sett längre än till ytan, ser de ärr vi inte visar upp, för oss själva eller varandra. Kanske hände det här när Jesus mötte kvinnan vid Sykars brunn: Kvinnan vid brunnen blev förvånad över att han, som inte borde prata med henne, gjorde just det. De växlade några ord, och han bad…
-
Domen och kärleken
”Jag förbrukar fyra jordklot och jag vill inte bli en belastning för samhället.” Den unga mannen tittar på mig och de andra konfirmanderna med oroliga, nästan ångestfyllda ögon. Det gör ont i mig att höra tonåringens ord. Jag vill dela med honom – och alla oroliga – Jesus egna ord: ”Kom till mig, alla ni…
